Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bland amerikaner, berber och judar. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
gerandet av sina dagboksanteckningar
finner, att han inte har något att komma
med i stil med skeppsbrott, infrysningar,
ihjälsvultna kamrater, kannibalism, vilda
strider och språng över isklyftor, avsäger
han sig ögonblickligen varje anspråk på att
meddela något av rent mänskligt eller
litterärt intresse, drar sig tillbaka inom
vetenskapens elfenbenstorn och tillverkar
där, stödd på sina insamlade eskimåglosor
och björnhudar, sin majestätiska princip
om bättre resebeskrivningars enformighet.
Varför en sådan resebeskrivning då likväl
måste skrivas, förblir oklart; björnskinn
och glosor existera ju ändå och medfölja
ej som appendix.
Det soYgliga med saken är naturligtvis,
att principen är sann för Mr. Stefansson
och för den andliga miljö han tillhör; man
tillverkar inte den sortens teorem annat
än som ett mer eller mindre medvetet
självförsvar i en prekär situation. När det
rent yttre, grova sensationsmaterialet
saknas, finns för honom och hans gelikar
ingenting att falla tillbaka på, — inget
temperament, ingen förmåga att uppfatta
någonting utom från rent statistisk
synpunkt, intet som helst försök, om än aldrig
så primitivt i utförandet, att i skrift återge
ett intryck, en bild, en reflexion; kvar
finns endast att registrera temperaturer, att
notera dagsmarschers längd och riktning,
namn på skugglika färddeltagare, antalet
fällda renar, tjockleken av späcklagret på
någon skjuten björn, och att beträffande
de blonda eskimåerna meddela att de voro
blonda. Det starkt infantila drag, som
förefaller vara den amerikanska andens
genomgående särmärke, yttrar sig bland annat i
en långt driven motvilja mot, eller ovana
vid, alla slags intellektuella processer som
gå utöver det strängt praktiskt nödvändiga,
det av materiella irritament direkt
frampressade; allt som mer eller mindre
avlägset sammanhänger med begreppet
kontemplation undvikes skyggt. Ingenting
problematiskt tycks existera för en rättskaffens
amerikan, ingenting ens i egentlig mening
kuriöst; allting är självklart eller obefintligt;
antingen kan det upplevda pressas in i en
statistisk formel, som konserver i
bleckdosor, — uttryckas i dollars och cents,
eller i tillryggalagda kilometer, eller i så
och så mycket insamlat vetenskapligt
material ; eller också existerar det överhuvud-
taget inte, lönar sig i varje fall inte att
spilla en tanke på. En skildring av en
räcka tilldragelser, likgiltigt av vad art,
novellistik, biografi eller resor, blir under
sådana omständigheter uteslutande
endi-mensionell och övermåttan torftig.
Amerikanerna, eller med dem besläktade andar,
äro av naturen världens bästa
resemarskalkar och sämsta resebeskrivare.
Men låt oss beträffande detta konkreta
fall inte kverulera mer än billigt är: Mr.
Stefansson hör inte till de allra värsta. En
god egenskap hos honom är att han är
fri från marktschreiertendenser, varigenom
han intar en aktningsvärd plats såväl bland
amerikaner som bland moderna polarfarare.
Han gör inget stort nummer av sina
fysiska prestationer, vilka förefalla ha varit
mycket framstående, och är t. ex.
beträffande sin egenskap av mästerskytt — en
egenskap som han visar genom att alltid
med stor nonchalans lösa
provianterings-problemet — så ytterligt blygsam, att det
nästan verkar en smula skryt. Avgjort
sympatisk är han med sin protest mot
missionärer och deras stupida och löjliga religiösa
framfart bland eskimåerna, vilka inte gjort
dem något ont, inte äro i vägen för någon,
och inte begära annat än att få leva i
fred bland sin is.
De delar av den amerikanska kontinenten,
som denne nordlandens något petrifierade
Odysseus irrat kring i, äro frostiga och
ogästvänliga samt hysa en befolkning som
är nedsmord av sälolja och sot, vilket
gör att kvinnliga upptäcktsresande i
allmänhet välja sydligare breddgrader. Fru
Ida B. Goodwin berättar i Hennes Höghet
av Æw York om de stammar som slagit
upp sina bopålar vid Hudsonflodens
stränder. Där är man proper och rosig,
gladlynt och chevaleresk, och välkomnar
trevliga resenärer med stor hjärtlighet.
Hänförd av dylikt och mycket annat, är fru
Goodwin vid smittsamt gott lynne allt från
det ögonblick hon stiger i land från
Aqui-tania och på kajen mottages av en
sublimerad modetidningsredaktör, som blir
hennes förste ciceron och som med lätthet
och elegans uppbär det krävande namnet
Crowninshield. Även bortsett från alla
andra personliga förträffligheter, är det
klart att enbart ett sådant namn är
oemotståndligt ; och ’Saint George for merry
630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
