Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Tyko Brahe. Ett 350-årsminne. Av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ansgar Roth
jämte ett rundligt årligt apanage och
många extra anslag, ett hus i
Köpenhamn, ett rikt län i Norge, ett fett
prebende i Roeskilde o. s. v. Alla dessa
nådevedermälen väckte förargelse och
avund, i synnerhet som Tyko ofta var
häftig och högdragen, snarstucken och
misstänksam. Till och med Kepler, som
alltid satte Tyko Brahe mycket högt,
skriver: »Att dagligen umgås med Tyko
är liktydigt med att blottställa sig för
oupphörliga förolämpningar.»
Lika dåligt var hans rykte bland folket.
Bönderna och torparna på Ven klagade
ofta över hans stränga regemente, och
regeringen måste kort efter den nye
länsherrens ankomst utfärda formligt
förbud mot avflyttning från ön, som
riskerade att bli fullständigt avfolkad! I
Ura-niborg funnos två fängelser, och där lär
ha funnits gott om gäster. Tyko fick
heta »bondeplågare», varav dock
knappast följer att han i detta hänseende
var svårare än sina ståndsbröder.
Kort sagt, Tyko Brahe var visserligen
en stor profet, som både inom och utom
Danmark åtnjöt stadgat rykte som
astrolog, alkemist och giftblandare. Men han
var icke populär, och hans ställning var
betänkligt undergrävd. I samma nu som
det blev bekant att Tyko fallit i onåd,
utsattes han och hans familj för allmän
smutskastning ■— ja, han gick ej ens
säker till liv och lem på Köpenhamns
gator! Sedan en stor del av hans län
och inkomster berövats honom hade den
store astronomen knappast annat val än
att vända sitt otacksamma fädernesland
ryggen. »Övergiven reste jag bort»,
skriver han bittert, »för att slippa
bevittna undergången av allt det som jag
så länge och så ivrigt arbetat på i mitt
hemland.»
När Tyko Brahe i april 1597 anlände
till Köpenhamn från Ven med familj,
assistenter och tjänare, medförde han
allt sitt bohag, alla instrument utom de
fyra största (som först 1599
demonterades av Tykos äldste son och
översändes till Prag), de kemiska apparaterna
och tryckpressen, alla böcker, manuskript
och observationsprotokoll -— de
oskattbara iakttagelserna från Ven, samlade i
24 digra folianter. Om Tyko hade för
avsikt att stanna i Danmarks huvudstad,
vilket dock knappast är troligt, måste
han snart ha övergivit den tanken. Hans
handlingsfrihet var begränsad. Han
förbjöds att observera i det på
fästningsvallen nära hans bostad belägna tornet, ja,
t. o. m. att anställa kemiska experiment
i sitt eget hus! Redan efter några veckor
fortsatte Tyko därför resan och avseglade
med alla sina tillhörigheter till Rostock.
Härifrån skrev han direkt till konung
Christian och klagade sin nöd i sådana
ordalag att den höge adressaten blev ännu
mer förargad än han förut varit. Kungen
svarade i en ytterst onådig skrivelse,
där Tykos långa syndaregister
rekapituleras; raden av försummelser hade nu
ökats med det anmärkningsvärda faktum,
att Tyko icke personligen uppvaktat
majestätet under sin vistelse i
Köpenhamn och utan tillstånd lämnat riket tör
att gå i främmande tjänst. Det är mycket
obehagligt för Oss — skriver kungen
—-att Tyko söker hjälp hos andra furstar
och med hustru och barn ger sig ut att
tigga av främlingar. Men när det nu är
skett, så får det bli så; Vi komma icke
att fästa Oss vid om han lämnar landet
för beständigt . . .
Den självmedvetna tonen i Tykos
brev från Rostock hade över hövan retat
kung Christian, som i stränga ordalag
förbjöd Tyko att publicera det
komprometterande brevet. Eftervärlden har
funnit kungens egen skrivelse långt mer
blamant. Tyko Brahe må ha varit en
försumlig länsherre och omedgörlig vasall.
654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
