Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Tre dikter. Av Anders Österling - Familjegrupp - Ljungkransen - Den nyfödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
av ANDERS ÖSTERLING
Familj eg r u p p.
I disigt djup Kalendegatan skymmer,
en skog av tegeltak och skorstenshuvar,
och själva dimman bomullslikt förljuvar
den inre fred, som vardagsrummet rymmer.
Här ses den borgerliga valnötsbetsen
av oljelampan cirkelrunt bestrålad.
Med bjärta fjärilar är kupan målad;
kring den grupperar sig familjekretsen.
Far läser tidning, svept i yllesjalen,
och mor med vilolösa fingrar sömmar;
två nätta flickor plugga snällt sin läxa.
Men pojken gäspar över räknetalen
och sjunker hän i gyllne fjärilsdrömmar
vid lampan, tänd av fantasiens häxa.
Lj ungkransen.
Så klart jag hör från hedens solnedgång
de minas röster. Barnen plocka ljung.
Det blir en krans av blomsterröda fång.
Milt brusar Östersjön, min ungdoms hav —
och för en stund jag glömmer, ännu ung,
att denna krans är för min faders grav.
Den nyfödda.
Du lyfter taket med ditt höga skri
ej annorledes än hjältinnan i
en ärevördig, klassisk tragedi.
Det samma, evigt! — Barn, i linda klätt,
högt klagande, med omedveten rätt
har du ditt ödes vida seen beträtt!
658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
