- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
670

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Häxskogens diktare. Runar Schildt 1888—1925. Av Erik Kihlman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erik Kili lm an

individualiseringsvärde och påminna oss
om den mer moderna än nyupptäckta
sanningen att ali konstnärlig alstring kan
betraktas som en i underlägsenhetskänsla
gentemot livet bottnande självhävdelse?

Låt oss då från vår sida erinra om
att det i konsten ej blott är den
kvalitativa säregenheten utan också den
dynamiska schatteringen som skänker
originalitet. Det är icke den sämsta
grundvalen för ett diktarrykte att med styrka
ha bragt något allmänt till uttryck.
Dessutom böra vi ju minnas att detta i Schildts
diktning ej skett naket och abstrakt,
utan i innerlig förmälning med den
outtömliga verklighet som har råd att skänka
en egen dräkt åt var tanke och känsla
i ett diktarbröst.

Vad sedan det relativa omdömet om
Runar Schildts diktskapelser beträffar, så
kan detta säkerligen utfalla rätt olika.

Somliga — och det är väl de flesta
— föredraga Rönnbruden och
Hemkomsten, de verk där den estetiska lag bäst
efterleves, som fordrar avskärandet eller
åtminstone fördöljandet av navelsträngen
mellan skaparen och det skapade.
Andra förklara sig kanske åter för
dramatiken med dess starkare färgläggning
och rörlighet, denna Schildtska
dramatik som i vår litteratur tar platsen efter
Lybecks och i levande kvinnoskildring

kanske överträffar den. Slutligen finnes
det väl också de som skatta just den
ohöljdast personliga tonen och därför
välja en biktnovell som till exempel
Häxskogen. Eller kanske även ett
mycket äldre verk, Regnbågen, vänskapens
epos i Schildts diktning, det där
författarens vänfasta blick länge skall lysa
mot en tacksam kamratkrets ur gamle
magister Carstenius’ ord:

Det är som död och begravning att bryta
upp när man har det som bäst med vänner.
Det blir aldrig mer detsamma. Det kan bli
bra på annat sätt, men den här kvällen få vi
aldrig igen.

Men vad man än väljer och hur
värderingen än må skifta — på en punkt
äro meningarna ej delade och skola
knappt heller bli det.

Det är därom, att för Runar Schildt
arbetsresultatet tryggt kan kallas gott,
så ofta han fått ge uttryck åt det han
själv genom sin dubbelgångares, Jacob
Casimirs mun benämnt »väse
nj.rändskapens djupa kärlek till allt som lider,
vissnar, sjunker och dör».

Den kärleken gjorde honom till
diktare. Men också till häxskogens
trolltagne fånge, som med sitt blod skrev
ett blad av det man i livets bilderbok
kan kalla: »Sagan om poeten som var
prins och paria på en gång».

670

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free