Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Från sjuksängen. Av Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blommor försvinna och blommor komma,
hälsa jorden med kyss på kyss.
Är det sant, är det möjligt? Jag hörde nyss,
att redan rosorna blomma!
Skall jag nå dem, innan de vissna bort?
Sommaren är så försvinnande kort. —
—• Ack, ligg stilla!
Dagarna komma, och nätterna gå.
Här ligger jag tyst och undrar på
hur tiden flytande rinner.
Det gäller att inom kort vara med
i de levande skarornas stormande led,
innan sommaren helt försvinner.
Det synes mig lövet skiftar
underligt gåtfullt i rött och gull,
och aftonvinden, som viftar,
är bävande ångestfull.
Bladen virvlande falla.
Ack, fall inte alla, alla!
Låt mig kyssa sommarens kjortelflik,
innan allting bäddas i mull.
Men molnen samla sig tunga.
Jag hör det kalla hav
sitt mörka requiem sjunga
vid sommarens tidiga grav.
Jorden ligger öde och bar,
flyttfågelskaran har farit.
Förintelsens stillhet är allt som är kvar
av livets fullhet som varit. — — —
Vem finns, som mitt kommande öde spår?
Skall jag skåda sommaren nästa år?
Tyst, ligg stilla!
1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
