Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Europas människoraser och folkslag. Av Birger Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B i r ge r Ne r m a n
Nordisk rastyp.
ligt villkor måste uppställas, att den, som
vill ge en översikt över Europas
människoraser och folkslag, dock skall vara
vetenskapligt utbildad inom något av de
vidkommande ämnena; endast den som är
vetenskapligt skolad kan med tillbörlig
kritik upptaga framställningar inom andra
fack. Dr Nordenstrengs vetenskapliga
specialområde är sedan gammalt nordisk
filologi, men han har på senare år bedrivit
så djupgående studier i antropologi, att
han torde kunna betraktas som fackman
även inom detta område. Inom andra
grenar har han under årens lopp förvärvat en
högst aktningsvärd allmänbildning, och han
har haft den goda smaken att inom de
områden, där han icke varit sakkunnig,
ingående diskutera problemen med fackmän
och låta sådana se igenom partier av hans
arbete. Han har således nedlagt så
mycken möda som rimligtvis kan begäras på
att få sin framställning vederhäftig; i själva
verket ligger bakom boken en imponerande
arbetsprestation. Men så har också
resultatet blivit sådant, att det lugnt kan sägas,
att på intet annat språk föreligger en så
god översikt över Europas ras- och
folkproblem som i Nordenstrengs arbete.
* *
*
Författaren börjar sin framställning med
ett kapitel om raser och folk i allmänhet.
Inledningsvis opponerar han därvid mot
den icke ovanliga uppfattningen, att
olikheterna mellan nationerna skulle vara till
skada; olikheterna göra enligt författaren
Övervägande östbaltisk
rastyp med no r di s k t in s l a g,
skönjbart i ansiktets jämförelsevis stora längd
och den kraftiga hakan.
tvärt om kulturen mångsidig och rik. Och
han fram.håller även, att den stigande
kulturen ingalunda försvagar eller utplånar de
olika folkens egenart; utjämningen finnes
endast till på ytan. Efter en definition av
rasbegreppet kommer han in på frågan om
orsaken till de mänskliga rasernas
uppkomst. Rasolikheterna stå givetvis i
samband med klimatet i de områden, där
raserna under tidernas lopp vistats. Men
dessutom synes dock hos raserna finnas ett
visst av omgivningen oberoende arvskynne.
Angående rasernas uppkomst kan man
dock givetvis icke framställa mycket mera
än ytterst vaga hypoteser. Författaren
diskuterar så det brännande problemet om
de olika huvudrasernas värde, den vita
rasens förmenta företräde framför de andra.
Välmenande vita vilja ofta förneka ett
sådant företräde och därmed det berättigade
i den vita rasens världshegemoni. Ser man
saken rent zoologiskt, torde det kunna sägas,
att den ras står högst, som är minst
djurlik, och då måste det också sägas, att de
vita nått längst i utveckling. Och om än
t. ex. den kinesiska kulturen i vissa
avseenden kan sägas stå över den europeiska,
måste man ändock ge författaren rätt i,
att den odling, den vita rasen frambragt,
som helhet övergår de andra rasernas
odling. Författaren definierar så till sist i
detta kapitel begreppet folk och utvecklar
dess förhållande till begreppet ras.
Nästa kapitel ägnar dr Nordenstreng åt
det viktiga spörsmålet om rasblandning. I
fråga om dennas värde ha rått starka
motsättningar, och livliga strider ha utkämpats
696
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0758.html
