- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
698

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Europas människoraser och folkslag. Av Birger Nerman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Birger Nerman

Övervägande din ar i s k
rastyp, dock blåögd.

Märk särskilt det flata bakhuvudet.

— skelettmaterialet företer en brokig
mångfald; i regel ha dock skeletten de
viktigaste av de nutida europeernas
kännemärken.

Lättare är det givetvis att urskilja
raserna i det nutida Europa, vilka
Nordenstreng behandlar i nästföljande kapitel.
Visserligen variera indelningarna något,
men man synes alltmera enas om att
urskilja fem stora huvudraser i vår världsdel:
den nordiska, den östbaltiska (eller
östeuropeiska), den alpina, den dinariska
(med centrum i sydöstra Europa) och
medelhavsrasen. Dessutom finnas i Europa
några mindre folkrika raser, vissa av dem
väsentligen icke-europeiska, t. ex. den
mongoliska och den västasiatiska. Jag kan
här givetvis icke närmare ingå på dessa
rasers utbredning i Europa eller på deras
fysiska och andliga kännetecken. Jag får
hänvisa den intresserade till Nordenstrengs
utförliga och ytterst intressanta
framställning. Här må blott med glädje antecknas,
att man i Nordenstrengs karakteristik icke,
som vanligt är fallet vid liknande
skildringar, finner spår av raschauvinism.
Nordenstrengs framställning präglas överallt
av strängaste strävan till saklighet; han
är överhuvud taget en ganska sträng
domare och framhåller den nordiska rasens
svagheter lika kraftigt som de andra
rasernas.

Från raserna övergår författaren till de
olika folkstammarna i nutidens Europa:
först de indoeuropeiska, bestående av den
germanska, den keltiska, den romanska,
den grekiska, den baltiska och den sla-

viska, så till de icke-indoeuropeiska,
bestående av den finsk-ugriska, den
turko-tatariska och den judiska, vidare till
mindre folkstammar av indoeuropeiskt eller
annat ursprung, t. ex. albaner och basker.
Man observere, att begreppen
indoeuropeer, germaner, kelter o. s. v. icke —
som man ofta populärt felaktigt framställer
saken — beteckna raser, utan folkstammar,
urskilda främst på språkliga, men även på
historiska och kulturhistoriska grunder. Se
vi t. ex. på den germanska stammen, så
är visserligen huvudmassan därinom av
nordisk ras, men alla Europas
huvudraser finnas representerade på germansk
botten. Vi få i Nordenstrengs arbete följa
de olika folkstammarnas uppkomst och
uppdelning i olika folk, folkens vandringar
och sammanslutningar under tidernas lopp
till stater, som helt eller delvis gått under
eller som ännu bestå. Vi få en analys —
så vitt det på grund av de undersökningar
som gjorts f. n. är möjligt — av vilka
raser, som ingå i Europas nuvarande stater.
Som berättigat är, då arbetet vänder sig
till en svensk publik, ägnar Nordenstreng
vår egen folkstam, den germanska, en
utförligare framställning än övriga
folkstammar, och särskilt ägnar han de
skandinaviska folken en ingående behandling.

Boken avslutas med två korta kapitel
om förekomsten och uppkomsten av
nationaltyper och om de europeiska rasernas
framtid. Det senare framhåller de faror,
som hota de europeiska raserna, men slutar
dock trots allt — såsom det är naturligt
i en bok, där utvecklingen följts under
årtusenden ända från Neandertal-människan
fram till våra dagar — i en viss optimism.

Det är klart, att en bok om Europas
människoraser och folkslag måste syssla
med och taga ställning till en massa
frågor, där forskningen ännu ingenting med
säkerhet vet, där endast mer eller mindre
sannolika hypoteser kunna framställas. Den
faran ligger då nära till hands att
framställa förhållandena som säkrare än de i
själva verket äro. Nordenstreng har
undgått denna fara. Med berömvärd
uppriktighet säger han alltid ifrån, att det eller
det problemet ingalunda är löst, att vi här
endast röra oss med hypoteser, att det,

698

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0760.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free