Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Europas människoraser och folkslag. Av Birger Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthur Norden
Svenséns folkliga Världshistoria åren 1919
— 192 i utsläpptes i en 4:e upplaga — i
förbigående sagt en sällsynt vacker
boksuccés i vårt land — avslöjade redan
första bandet, Bergmans utmärkta
framställning av orient och grekisk antik, hur
helt nya riken och kulturer, såsom
hetiter-riket och Mitanni, Kretas fornvärld och
Mykenes, nu definitivt trätt fram i det
historiska synfältets förgrund. Ett växelspel
•—- i idel crescendo! — av underbara
upptäckter hade bragt det därhän. Hela
statsarkiv hade kommit i dagen, i vars oerhört
rika dokumentmassa t. o. m. de olika
trådarna i en diplomatisk intrig eller en
dynastisk korrespondens läto sig upptagas
för att sammanfogas till en historisk detalj
ur staternas vardagsliv för 3200 år sedan.
Allt detta utmynnade i en
fin-inställ-ning av forskningens instrument, som den
fjärrskådande historikern ditintills aldrig
någonsin vågat drömma om.
Men tillsvidare handhades detta
instrument vid den svenska allmänhetens
betjänande blott av outsiders. Så länge de bägge
utmärkta stilisterna, antikkännaren Johan
Bergman och den mångkunnige Emil
Svensén buro ansvaret, blev resultatet mycket
gott, men när Otto Sjögrens i många
avseenden präktiga Allmänna Världshistoria år
1922 låg färdig i ny upplaga, var det lätt
att övertyga sig om, att uppgiften blivit
författare och utgivare övermäktig. En
outsider skriver icke längre ensam en
världshistoria, såvida han icke i ett eller annat
stycke är ett geni — såsom t. ex.
Grimberg.
Till tiden omkring 1910 hör en ny
grupp av svenskspråkiga världshistorier,
dels det Gleerupska bibliotekets populära i
4 band, dels den med vetenskapliga
anspråk framträdande
Hildebrand—Hjärne—-Pflugk—Harttungska världshistorien,
avslutad 1922. Bägge ha det gemensamt, att
de ha uppdelat respektive fackområden på
specialister och att flertalet av dessa
specialister äro icke-svenskar, vars manuskript
mer eller mindre lyckligt överflyttats till
vårt språk. Den Gleerupska världshistorien
har flera ypperliga kapitel men är ju
mycket populärt lagd. Den till stor del
tyska, digra
Hildebrand—Pflugk—Harttungska världshistorien, den dyrbarast
illustrerade av alla hittills i vårt land utgivna,
kan genom sin tunga stil aldrig nå ut i
vårt folk. Jag bekänner att jag själv alltid
haft mycket svårt att läsa den.
Kort sagt: man måste finna det
naturligt och lovvärt, att den generation av
svenska historiker, som varit med om de
nya forskningsrönens införlivande med sin
vetenskap och vilka nu svara för denna
vetenskap inför skolornas och
universitetens-ungdom, beretts tillfälle att skriva en svensk
världshistoria. Evad den nu heter Norstedts,
Bonniers eller Lindblads är det första
gången en alltigenom av svenskspråkiga
fackmän skriven världshistoria träder inför
publiken, buren av vetenskapliga synpunkter.
Starten sker ju tyvärr icke under
alltigenom ljusa tecken: åren 1921 —1922
ligga nära inpå och beteckna
avdomnings-punkten i en enastående stark våg av
historiskt bokintresse. När den nya vågen>
nu synbarligen sätter in, fräser den genast
upp till en vida synlig toppkam: såsom
litteraturförteckningen till denna artikel
anger utkomma samtidigt ej mindre än 6—7
världshistoriska serieverk, alla av hög
kvalitet. Särskilt oroväckande ur affärssynpunkt
torde sammanstötningen mellan de fyra
världshistorier vara, bland vilka den
Norstedtska betecknar den strängast
vetenskapligt lagda och den på samma förlag
utkommande Grimbergska den ojämförligt
bästa och konkurrenskraftigaste
folkligt-kulturhistoriska. Hur de bägge andra till
mellanregistret hörande skola kunna hävda
sin ställning mellan dessa båda förnämliga
ytterpunkter är svårt att spå om, i ali
Norstedts Världshistoria, utgiven av Sven Tunberg och S. E. Bring. I:a delen. De orientaliska,
folken.
Bonniers Illustrerade Världshistoria, utgiven av lektor fil. dr Jean Häggman. 1.
Helge Almqvist: Världshistorien, skildrad i dess kulturhistoriska sammanhang av svenska historiker.
J. A. Lindblads förlag, Uppsala. Häfte 1—4.
Carl Grimberg: Världshistoria. Folkens liv och kultur. Första delen, Forntiden I. Egypter,
assyrier, babylonier, israeliter och fenicier. P. A. Norstedt & Söner, Stockholm.
Världskulturen, under red. av prof. Aage Friis. A. Olrik: De nordiska folken under vikingatiden!
och den äldsta medeltiden. A. Bugge: Kelterna. P. A. Norstedt & Söner, Stockholm.
Martin P:son Nilsson: Orientens forntid. Natur och Kulturs förlag.
Efr. Briem: Kultur och religion i Babylon. Natur och Kulturs förlag.
700
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
