- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
711

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Venetianska renässansporträtt. Av Andreas Lindblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ve netians ka renässansporträtt

Tizian: Konung Frans I.
Louvre, Paris.

kraftigare, ibland groft grepp om
själslivets strängar, som bringas att vibrera
i enkla, onaturligt hårda klanger. Finare
nyanser bryr han sig ej mera om. Den
inre glöden lyser fram, men ej som
sensibilitet utan som primitiv lidelse:
ärelystnad, maktbegär, hat, svartsjuka,
ångest — och allt stegrat till en högre
koefficient än verklighetens.
Femtonhundratalets starka och hårda
människotyper, Macchiavellis despoter och
Are-tinos libertiner, ha här fått sin mer än
kongeniale porträttör.

Som en rå kondottiär blickar Julius
II:s nepot, Francesco Maria della Rovere
emot oss från galleriväggen i Florens.
Det är ingen alldaglig ondska som denne
svarte riddare i sin glänsande rustning
representerar. Ty Tizian intresserar sig
bland männen blott för övermänniskorna

på ont och gott. Det Peer Gyntska
ordet »der kræves både kraft og alvor til
en synd» kunde stå som motto över
denna bild.

Ett övermått av materialism, men
också av galanteri och obetalbart
söndagshumör — av munterhetens
syndaflod, diluvio di allegrezze, för att citera
Macchiavelli ■—■ strömmar ut från hans
Frans I i Louvren. Tizian såg aldrig sin
modell, utan fick hjälpa sig med
medaljporträtt och muntliga beskrivningar,
möjligen också med något målat konterfej;
det är utmärkande för hans geniala
intuition, att han icke desto mindre här
skapat det porträtt som man instinktivt vill
uppfatta som det sannaste uttrycket för
kungens äktgalliska psyke. I
överensstämmelse med samma grundtendens är
det också som han i självporträtten sö-

7 ii

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0777.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free