- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
716

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Venetianska renässansporträtt. Av Andreas Lindblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Andreas Lindblom

Palma V e c c hi o\ Porträtt av okänd dam.
Statsmuseet, Wien.

regeringshandlingar väl äro stadfästandet,
resp. återupprättandet av jesuiterorden
och inkvisitionstribunalet samt
organiserandet av motreformationens
propaganda överhuvud. I konsthistorien skall
påvens rykte alltid1 leva genom att det
var han som lät Michelangelo utföra
»Yttersta domen».

Paul Ill-porträttets tonvikt är förlagd
till det isgråa gubbhuvudet. Men icke
blott ansiktet, utan även den hopsjunkna
hållningen och händernas intensiva
karaktär berättar om den glödande själ,
som gömdes inom det bräckliga
kroppshöljet. Ett värdigt motstycke alltså till
kejsarbilden i München, men mer
spetsigt i sin psykologi. Korsningen av lejon
och räv i en människogestalt kunde ej
vara ypperligare åskådliggjord. Den
berömda gruppbilden i Neapel ger oss den
gamle ändå mer åldrad och krökt. Man
tycker sig höra hans väsande stämma

till nepoterna, som hejdlöst exploatera
honom utan ett uns av tacksamhet eller
hjärta. En dov, beklämmande stämning
vilar över denna aldrig fullbordade
gruppbild av Guds vikarie på jorden och hans
allt annat än himmelska anhöriga, en
stämning som förtätas till åskväder i
bilden av påvens naturlige son Pierluigi
Farnese, målad kort innan denne föll för
en mördares hand, ett mord föranstaltat
av det habsburgska partiet, vars farligaste
motståndare han var, syftande mot ej
mindre än att själv svinga sig upp på
kejsartronen. Detta porträtt är ett
monument, kanske det starkaste som någon
konstnär rest, över den mänskliga
ondskan, en ondska ej frejdigt stor som
hos Francesco Maria della Rovere, men
spöklikt tassande med dolken och
giftbägaren. Ett huvud av hypnotiskt
suggestiv verkan, förtärt av laster och ruelse,
rymmande en hjärna som arbetar under

716

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0782.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free