- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
740

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Nils Personne. 50 år vid teatern. Av Sven Söderman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven Söderman

lynne gjorde sig gällande, och i några
roller (Mercutio, narren i »Kung Lear»,
Trissotin i »Lärt folk i stubb», Pedro
i »Don Ranudo di Colibrados» och
Figaro i »Barberaren») gav han tydliga
anvisningar om att han ägde ett speciellt
teaterfack.

Den första stora framgången vann han
i »Duvals skilsmässa» 1888, då han
visade sig ha frigjort ett briljant och
smittande glatt lustspelshumör. Men
Person-nes konstnärliga ambition tillfredsställdes
ej av så lättvunna segrar. Han hade
behov och förmåga att tränga in i
karaktärer av märkligare struktur än den
moderna farsens, och inom några år hade
han i flera uppmärksammade uppgifter
hävdat sin ställning som en av Dramatiska
teaterns framstående komiska
typfram-ställare. Och han skulle bli ännu bättre.

Jag skrev nyss, att teatern alltid utgjort
det centrala intresset för Personne.
Komediens musa och hennes tempel
(framförallt Dramatiska teatern i Stockholm)
ha fyllt hans långa liv med en lidelse,
som överskyggat alla andra intressen
eller rättare assimilerat dem med
sig-Han har varit verksam på andra
områden än skådespelarens, men allt vad
han gjort kan hänföras till teatern. Han
är vår mest humanistiskt bildade
skådespelare. Denna bildning har han använt
för att översätta ett stort antal pjeser
(bland dem komedier av Moliére, Lope
de Vega och Kleist), för att hålla
instruktiva föreläsningar om teater och
skådespelare och för att skriva sitt stora, ännu
icke avslutade verk om Svenska teatern
från Gustav Hirs dagar. Han har varit
regissör, teaterchef, lärare vid elevskolan.
Teatern har varit A och O för honom.
Den är genus proximum i definitionen
av hans arbetsfält.

Då man söker överblicka Nils
Per-sonnes verksamhet som scenisk
konstnär, stannar man gärna först vid den

klassiska spellistan och vid den nationellt
franska komedien. Hans gedigna
litterära och teaterhistoriska bildning, fina
uppfattning av skilda stilar, fulländning
i konsten att läs^ vers rytmiskt och
naturligt, maskeringsskicklighet,
psykologiska penetrationsförmåga och virtuosa
säkerhet i aktionen gjorde honom
speciellt skickad för denna repertoar. Vilken
rad värdefulla gestalter har han ej här
skapat alltifrån hans första Molièreroll
och till den sista, Arnolphe, som han
återgav kort innan han fyllde 70 år!
Scapin, Mascarille, Orgon, Don Cæsar i
»Ruy Bias», Malvolio, bydomaren i »Den
sönderslagna krukan», gracioson i Löpes
»Omöjligast av allt», Matreja, det indiska
dramats traditionella lustigkurre, i
»Va-santasena», Tartuffestudien Dusterer i
bondekomedien »Samvetets mask»,
Cy-rano, slaven Davus i »Flickan från
Andros» och Truffaldino i »Turandot» —
andra att förtiga.

Hans Malvolio är en studie av utsökt
och förfinad kultur, en av de få klassiska
Shakespeareframställningar vi fått se
under vår generation. Den slyngelaktige
domaren hos Kleist blev i Personnes
gestaltning en överdådigt praktfull figur,
överströmmande av komisk vitalitet, men
fri från ali överdrift. Hans Cyrano, väl
den största publikframgång skådspelaren
någonsin nått, fast uppgiften delvis
omspänner ett för honom främmande
område: sentimentet, stod sig gott som
konstnärlig bild, även sedan Coquelin
givit rollen i Stockholm. Hans
framställningskonst i den latinska komedien gav
intryck av perfekt historisk stil, men
verkade på samma gång levande. Den lustigt
linjerade masken, kubismen i den
under-sätsiga figuren, den i mimik och tal
naturliga föreningen av outtömlig
förslagenhet, fräck galghumor och förmåga
att stå ut med att själv bli lurad utan
att förlora hoppet att till sist lyckas lura

L

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0806.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free