- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
764

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Bolsjevikerna. Av Frans G. Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Frans G. Bengtsson

deras på denna vitala punkt utan minsta
tvekan. Här ges ingen pardon med plugget.
Bristande kunskaper i politgramota kunna
inte uppvägas av några som helst
kunskaper i övrigt.»

Det folkliga bildningsideal, som
föresvävar bolsjevismen, tycks belöpa sig till
detta, att man först »likviderar
analfabetismen», därpå lär var och en ett antal
tekniska handgrepp samt slutligen tvingar
var och en att rabbla politgramota
utantill. När detta program är färdigt, kan man
på lediga stunder gå omkring och förhöra
varandra på politgramota för att
vidmakthålla själen på höjderna. Därmed är det
andliga bagaget klart. Det påminner i sin
enkla storhet om en sats i en gammal
geografisk bok, där det på tal om
Ork-neyöarna meddelas att »ögruppen är fattig
och har föga växtlighet; innevånarna skaffa
sig en karg utkomst genom att tvätta
kläder åt varandra».

Ett sympatiskt drag hos bolsjevikerna
är deras självkritik (Lunatjarskij glänser
även här i sin självrannsakans stunder) och
den relativa frihet varmed de i sin press
tillåta kritik av alltför skriande missbruk
och galenskaper. Men genom sådana (i
boken ofta citerade) insändare och kritiska
utbrott blottas samtidigt så mycket
ohölj-dare den stora skillnaden mellan den
tropiskt prunkande vegetation, som enligt
programmet likt fén Beri-Banus lustgård
skulle spira upp på tsarsamhällets
brandtomt, och verklighetens enklare brodd av
groblad och brännässlor.

En synnerligen kvalificerad mar-ritt kan
man, om man så önskar, förskaffa sig
genom att samtidigt med denna professor
Karlgrens bok läsa hans för några år
sedan utkomna försvenskning av
Dostojev-skis Demonerna, där bolsjevikerna finnas
skådade i en profetisk syn lika hemsk som
någori vision hos Hezekiel. Dostojevski
tyckes ha förutsett det mesta, såväl i
hu-vüdsak som i detaljer. Han befinner sig
nu på bolsjevikernas index över förbjudna
böcker, emedan han, som de säga, trots
sin talang får anses skadlig. Detta är från

deras synpunkt förklarligt nog, när man
hör hur i hans nämnda verk professor
Sjigalov, demonernas store teoretiker, för
sina församlade meningsfränder försöker
klarlägga sitt system:

Jag tillkännager på förhand att mitt system ej
är avslutat. Jag har trasslat in mig i mina egna
premisser, och min slutsats står i direkt motsägelse
till den ursprungliga idé från vilken jag utgår. Jag
utgår från oinskränkt frihet men slutar med
oinskränkt despotism. Jag vill emellertid tillägga, att
min lösning av det sociala problemet är den enda
som det kan bli tal om.

Och hur efter hans föredrags slut några
av detaljerna skisseras av Peter
Vercho-venski:

Det finns en bra sak i hans häfte, det är hans
spionerisystem. Varje medlem av samfundet skall
ge akt på den andre och är skyldig att göra
angivelse. Envar tillhör alla och alla envar. Alla äro
slavar och jämlika i slaveriet. I yttersta fall förtal och
mord, men huvudsaken är jämlikheten. Till att
börja med sänkes nivån för uppfostran, vetenskap
och intelligens En hög vetenskaps- och
intelligensnivå kan uppnås endast av de högre begåvningarna
— och det behövs inga högre begåvningar! De
högre begåvningarna kunna ej bli annat än
despoter och ha alltid verkat mera demoraliserande än
varit till gagn, dem jagar man bort eller avrättar.
Cicero skär man tungan av, Kopernikus sticker
man ut ögonen på, Shakespeare stenar man, där
har ni Sjigalovismen. . . Slavar måste vara jämlikar:
utan despotism har det ännu aldrig funnits vare
sig frihet eller jämlikhet, men i hjorden måste det
råda jämlikhet, där har ni Sjigalovismen. . . Tycker
ni det låter egendomligt? Jag håller på Sjigalov.. .
Det är bara ett som fattas i världen, disciplin.
Bildningstörsten är redan den en aristokratisk törst.
Kommer bara aldrig så litet med av familj eller kärlek,
så är genast åtrån att besitta något framme. Vi skola
döda denna åtrå, vi släppa loss dryckenskap,
skvaller, angivelser, vi släppa loss ett oerhört
sedefördärv, vi förkväva varje geni i sin linda. Alla tal
skola göras liknämniga, full jämlikhet. . .

Kan man inte säga, att verkligheten
kommit Dostojevskis skräckdröm ganska
nära, när man i denna bok om
bolsjevikerna t. ex. får höra, att en
universitetsprofessor, som utlyst föreläsningar i engelsk
litteratur, av den kommunistiska klicken
bland åhörarna efter den tredje
föreläsningen förbjöds att fortsätta, emedan man
inte kunnat finna några marxistiska
riktlinjer i hans behandling av Shakespeare?’

764

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0830.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free