Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Karl XII. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl XII
On what foundation stands the warriour’s pride,
how just his hopes, let Swedish Charles decide;
a frame of adamant, a soul of fire,
no dangers fright hirn, and no labours tire;
o’er love, o’er fear, extends his wide domain,
unconquer’d lörd of pleasure and of pain.
Behold surrounding kings their pow’rs combine,
and one capitulate, and one resign . . .
His fall was destined to a barren strand,
a petty fortress and a dubious hand;
he left the name, at which the world grew pale,
to point a moral and adorn a tale.
Moralen är den gamla, som Salomo
kände till: ’Jag såg hur det tillgår under
solen, att till löpande hjälper icke att
vara snar, till strid hjälper icke att vara
stark, till framgång icke att vara klok, . .
utan allt står till tiden och lyckan’.
Voltaire har, om man så vill, densamma:
Car oü est le souverain qui püt dire:
’J’ai pius de courage et de vertus, une
åme pius forte, un corps pius robuste;
j’entends mieux de guerre, j’ai de
meil-leures troupes que Charles XII’?Quesi,
avec tous ces avantages, et après tant
de victoires, ce roi a été si malheureux,
que devraient espérer les autres . . . ?
Voltaires bok, som bland alla verk
• gjort mest till Karl XII:s berömmelse,
är kanske också bland alla böcker han
skrev den som i längden gjort mest till
hans egen. Det är ett verk som länder
båda till heder. Panegyrik låg i vanliga
fall inte mycket för Voltaire; och att
denne hånets överstepräst och det
neddragande gycklets mästare, som så ofta
gjorde ett bekant talesätt till sanning
genom att med förkärlek betrakta
historiska personer från den kallgrinande
kammartjänarens synpunkt, för en gångs skull
hos Karl XII skulle finna något som
kom honom att lägga bort allt hån, alla
grimaser, ali klippsk ironi, för att i stället
skriva enkelt och uppriktigt om en
gestalt som till och med för honom var
stor, sann, tapper och ädel — det är
inte det minst märkvärdiga bland allt
märkvärdigt kring kung Karl.
Boken gör på den nutida läsaren ett
dilettantmässigt intryck och ter sig
sannolikt för den invigde historikern som
en enda vävnad av ovederhäftigheter.
Många fel ligga öppet i dagen:
perspektivet är bristfälligt, händelserna retoriskt
stiliserade, anekdoterna ofta föga
förtroendeingivande, slagen vid Narva och
Poltava, annat att förtiga, särdeles grovt
misshandlade och berövade ali färg och
kontur. Ibland, när hans information
tryter, förefaller han brodera på fri hand,
och rena löjligheter förekomma då och
då, som t. ex. påståendet att Karl var
smått avundsjuk på Rhensköld för segern
vid Fraustadt. En del sådana misstag
rättade han emellertid efter hand, när
Nordberg och Adlerfeldt och andra
källor blevo tillgängliga; och han var alltid
mån om att framhålla, att vad han skrev
var sanning, så långt i hans förmåga
stod att finna ut den, och alis inte någon
roman.
Med alla bristfälligheter bibehåller
Voltaires verk sina särskilda förtjänster.
Herodotos, Froissart och Snorre äro också
fulla av misstag men leva trots allt och
meddela på något sätt en sanning som
kanske är värdefullare än den deras
kommentatorer vanligen förmå åstadkomma.
Voltaire som historiker är inte av de
nämndas rang men har likväl något gemensamt
med dem, framför allt därigenom, att
det är det personliga som i främsta
rummet intresserar honom, och inte något
opersonligt politiskt skeende. Han skriver
Karl XII:s biografi, och inte Karl XII:s
regeringstids historia, två ting som
sammanfalla delvis men långt ifrån
fullständigt. Förhållandet till Karl XII, om man
skriver från den ena synpunkten eller
från den andra, blir naturligtvis helt olika:
i första fallet har han ett absolut värde,
är intressant och stor i sig själv och
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
