Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Förhäxningen. Av Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
gamla eller nya resebekanta på frågan
om, hur de fiender bemöttes och borde
bemötas, som man oförskyllt råkade i
beröring med. Det var ingen
meningsskiljaktighet om att dessa människor
borde ha haft takt nog att stanna hemma,
och att det var rätt att visa dem detta,
naturligtvis på ett korrekt, tyst och rent
defensivt sätt. Det blev gärna till
anföranden av mönsterexempel på
tillrättavisningar i min och beteende vid val av
platser i kupéer eller restauranger och
på den uppfostrande verkan dylikt i
bästa fall haft. Men det stannade icke
alltid därvid; det kom fram historier om
simpla dramatiska uppträden rörande
öppna eller stängda fönster, beställda
bord, facchini som ville blanda hop rent
och orent resgods på samma skuldror
■— och många andra konfliktanledningar.
Sådant hade, trots ali behärskning som
kunde begäras, ibland lett till gräl, ja då
och då till små handgripligheter. Till allt
detta lyssnade dock Mr. Huskins mera
förstrött, det var blott, när det kom barn
med i scenerna, som han riktigt vaknade.
Han hade den tillfredsställelsen, att även
dessa höllos för ansvariga, om icke för
egna missgärningar så för andras, — allt
intill tredje och fjärde år, —- och att de
icke sparades för omedelbara följder av
sin glömska därvidlag. Såvitt Mr. Huskins
kunde döma, var han efter gällande
moral oangriplig, utan att behöva hämta
prejudikat från vad negrer och andra
fransmän hade gjort i de besatta
områdena, något som man ej gärna berörde,
dels emedan alltihop var illvillig lögn,
och dels emedan man ej var satt till
domare över vänners forivrelser i en
rättfärdig straffprocedur.
Men ack, vad var det för tröst i detta,
när varje stöd av andras erfarenhet och
visdom i nattens ensamhet svek honom
så fullständigt, som om han aldrig bytt
tankar med andra än den främmande
damen — tankar som förresten
uteslutande varit på hennes sida! De voro
fortfarande så, där han vred sig i sin
tystnad, och fortfarande grubblade han
fåfängt över den innersta meningen i
hennes ord, den övertygelse som gett
henne myndighet att bjuda över
honom.
När han i oförbättrat skick kommit
hem till London och funnit alis ingen
hjälp i livet och vanorna och luften där,
sökte han upp sin vän militärläkaren.
Det var särdeles pinsamt att i dennes
lomhörda öra skrika in bekymmer, som
han skämdes att överhuvud känna, och
när allt var sagt, kunde det så gärna ha
varit ogjort för den bot han fick. Han
fick veta, att han led av en fix idé att
icke kunna sova, och om han bara
övervunne den, skulle allt vara bra, och han
skulle kunna tävla med premiärministern
i sinnesfrid och blomstrande hy.
Huruvida han alis upplevat någon historia
med en dam och en gosse stod länge
som ovisst och hade i varje fall ingen
betydelse; — det var bara hans
föreställningsliv det kom an på. Om kriget
ännu hade pågått, skulle doktorn ha
ordinerat honom en granatexplosion på
lämpligt avstånd, och han skulle ha
erfarit vad som kunde drivas ut ur ett
mänskligt huvud. Nu fick man väl i stället
ta till fredlig suggestion under hypnos,
och därtill anlitades sakkunnigt bistånd.
Scenen var obehagligt löjlig i sig själv,
och likaså blev resultatet, så länge någon
verkan spordes. Mr. Huskins sov lika
litet som förr, men han upptogs nu av
nattligt grubbel, varför han ensam i hela
sin nation icke skulle få ro i sin själ,
han som bevisligen icke. förargat eller
hatat den minste av dessa små, eller
haft en tanke på att göra det. Han blev
upprorisk mot hela världsstyrelsen och
bitter mot sina landsmän, och det var
rent av en befrielse när suggestionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
