Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ellen Key. Några inflytelser på hennes person och verk. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E Ilen Key
förtroende. Robinson bröt det oridderliga
stridssättet så ned, att han nästan upphörde
med sin verksamhet som litteraturkritiker.
Under många år utbytte nu Ellen Key
och Robinson, huvudsakligen skriftligt —
de voro ju båda brevskrivare av enorma
mått — sina åsikter. Det blev för dem
en nödvändig andlig livsluft, och om man
nu läser Robinsons delvis
självbiografiska novell Erik Werner, förstår man att
denna brevväxling för honom fyllde ett
delvis omedvetet, delvis anat tomrum, det
som han en gång i ett brev till en vän
beskrivit så:
Jag sträcker armarna inom mig ut mot en
människa, någon som kan känna som jag, som kan
finna viktigt vad jag finner över allting viktigt.
Jag behöver lugnas för den farhågan, som i min
enslighet många gånger om dagen uppstiger i min
själ, att vad jag offrar dagars och nätters grubbel
på, vad jag med ansträngning tror mig strida för
är endast en dimma inom mig själv.
En ingående undersökning av denna
växelverkan ligger utanför gränsen för
denna uppsats. Blott några antydningar
om likatänkandet, så som det framgår ur
Robinsons skrifter och av hans brev,
särskilt de till Ellen Key. Jag förutsätter
nämligen hennes åsikter som allmänt kända.
Kulturutvecklingen består, konstaterar
Robinson, i en rad emancipationsrörelser.
Av detta är kvinnans frigörelse den
viktigaste och den mest maktpåliggande
revolutionen i mänskligheten. Men det är fruktan
för att emancipationen skall draga kvinnan
från hennes »naturliga arbetsområde» som
han ger uttryck åt i Protestantismens
Maria-kult. Ty strävan att anvisa kvinnan samma
kallelse som mannen är icke framåtskridande
utan reaktion. Hon bör få sin utbildning ej
för vad hon kan göra lika bra utan för vad
hon kan göra bättre än mannen. Och liksom
det att bli riktig karl är det högsta en
karl kan bli, är det högsta för en kvinna att
bli riktig kvinna.
Kriget mellan man och kvinna om deras
olika maktområden är så föga grundat i
naturen, att dennas mening tvärtom är att
de ömsesidigt skola vörda och uppmuntra
varandras egenskaper. Vi stå också vid
början av ett nytt kulturskede, lika mycket
kvinnligt som manligt, och växelverkan
mellan de manliga och kvinnliga
förmögen-heterna är kulturens och samhällets största
problem.
Kvinnan är en bevarare av traditionen,
kontinuiteten, som är ett av villkoren för
kultur. Hon synes stå naturen närmare än
mannen, vinner lättare harmoni. Hon har
i sitt väsen mera begränsning, saktmod,
värme; det är som förde hon i sin person
ett hem med sig. Hennes uppfostran måste
därför främst sikta på en familjelivets
renässans.
Robinson var, som hans biograf, Axel
Forsström, formulerar karakteristiken, »en
den erotiska individualismens idealist, kanske
den samvetsömmaste och mest fordringsfulle
vi ägt». Jämte Ellen Key, må man tillägga.
Båda ställde sig i raden av de svenska
författare, Swedenborg, Thorild och Almqvist,
vilka framställt kärleken mellan man och
kvinna som livets största innehåll. Kärleken
är, skriver Robinson, den starkaste dämon
naturriket gömmer i sina hemlighetsfulla
djup. Kärleken mellan man och kvinna
har till ändamål den mänskliga
personlighetens frigörelse; och det vilar en oavlåtlig
segerfröjd i utvecklingen av ens personlighet,
då man har att ge den åt någon som upptar
varje grand därav. Men den som icke mera
är älskad han har varken händer eller
fötter. I diskussionen om äktenskapet kunna
alla missförstånd hänföras till två
utgångspunkter: »Man har med för ytterligt
eftertryck betonat antingen det psykiska eller
det fysiska; man har med för ytterligt
eftertryck betonat antingen frivillighetens eller
ordningens helgd». I en noggrann
avvägning mellan dessa faktorer ligger ju i själva
verket Ellen Keys utredning av
äktenskapsproblemet.
Robinson delar dock ej — lika litet som
Ellen Key — en av sina lärofäders, Israel
Hwassers, åsikt att kvinnan endast genom
den erotiska kärleken uppfyller sin
bestämmelse, och att en kvinna som icke det gör
är en förtorkad kvist på livets träd. Men
väl är hon det, säger Robinson, om hon
icke förökat världens skatt av lycka, äkta
mänsklighet och godhet. Detta är för en
kvinna enda sättet att vara en levande
människa. Därför kan även en ogift kvinna
tjäna familjens och moderlighetens idé; men
endast i den mån kvinnan kan utöva ett
andligt moderskap bör hon dragas in i
samhällsarbetet (jämför det av Ellen Key långt
senare skapade ordet samhällsmoderlighet).
Men de okvinnliga kvinnorna äro ett slags
kallbrand i mänsklighetens levande organism.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
