Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Per Henrik Ling. Av Erik Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Henrik Ling
gångare och samtida. Frågan om fysisk
fostran hade under senare delen av
1700-talet blivit ytterst aktuell, och på
kontinenten hade en hel rad av
gymnastikpedagoger framträtt. Väckelsen utgår
i detta fall som i så många andra
från Rousseau; hans läror om
människans kulturella frigörelse hade i
upp-fostringsromanen Emile fått ett fysiskt
komplement. Att nämna namnen på
dessa kroppskulturens apostlar skulle
föra för långt, och Ling, som eljest
brukade att i sina arbeten på ett för sin
tid ovanligt samvetsgrant sätt hänvisa
till sina källor, försmådde att göra det
i sina gymnastiska skrifter; han var
medveten om sin originalitet. Vill man
särskilt understryka ett par namn, till
vilka Ling står i tacksamhetsskuld, så
är det tysken Gutsmuths och
schweizaren Pestalozzi. Den förres indelning av
rörelseförrådet har icke varit utan
betydelse för den lingska systematiken, och
den senares elementarrörelser bilda
förutsättningen för den svenska gymnasiarkens
krav på formbestämdhet,
rörelsebegränsning och fixerad rörelseverkan.
Överensstämmelserna mellan Lings system och
andras ha oftast sin naturliga förklaring
i likartade förutsättningar och det
gemensamma studieobjektet; det visar sig
också, då man närmare studerar
gymnastikens historia, att Ling liksom
kontinentens pioniärer i hög grad är ett
organ för tiden. Det åldrande
upplysningsseklets kulturleda och det unga
1800-talets livsbejakande nationalism stodo,
hur egendomligt det än vid första
anblicken ter sig, gemensamt fadder vid
den fysiska fostrans renässans. Den
kulturella överförfiningen födde den
rous-seauanska parollen om återgång till
naturen och mynnade lika så väl som
patriotismens krav på ett bättre soldatmaterial
ut i behovet av en förbättrad kroppslig
utbildning. Det var pessimismens och
optimismens, livsledans och livslustens
lyckliga möte.
Åtskilligt av det nya i Lings
gymnastiska metod låg i mångsidigheten; vad
som fanns ensidigt och trevande hos
föregångare och samtida, det var
ampli-fierat, utarbetat och systematiserat hos
den svenske gymnasiarken. Att det fanns
mycket av en systematiker är klart för
flera än dem som studerat hans
gymnastik. Den skald, som komponerat Åsarne
med dess månghövdade personal och
virrvarr av händelser, väcker åtminstone
beundran för den säkerhet, varmed han
sammanhåller och ordnar det ofantliga
materialet, och såsom språklärare under
sin studenttid funderade han mycket över
nya sätt till uppställning av grammatikor.
Lings gudar och hjältar äro icke
gymnaster, men de äro större och starkare
än andra. Varför de äro det, därpå
lämnar skalden intet svar. Blott i ett fall
röjer han en kostlig hemlighet; det är
då han i Gylfeepopén skildrar Thor med
sitt- starkhetsbälte. Det verkar såsom en
elektrisk patentgördel, och att närma sig
den väldige har samma verkan som att
närma fingret till en laddad konduktor.
Ingen vet det bättre än Sif, gudens
ljuslockiga maka; hur förberedd hon än må
vara, far hon häpen tillbaka för stöten.
Och Sif med fingrar hvita och Iena
den väldiges Gudaarm smekade då:
strax sprutto gnistor röda och blå
ur hvarje ådra, ur hvarje sena.
Man bör komma ihåg, att det skrevs
under en tid, då man, ivrigt upptagen
med de nyupptäckta elektriska
fenomenen, hyste de överdrivnaste
föreställningar om elektriciteten såsom kraft- och
hälsokälla. Såsom sjukgymnast fördes
Ling in på dessa områden. Någon annan
förklaring till de lingska kämparnas
utomordentliga fysik lämnas icke, och det
är påfallande, vilken underordnad roll
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
