Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vi dubbelgångare. Av Harry Blomberg - Anteckningar om konst. Av Stefan Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harry Blomberg
men han darrade, fast han försökte
behärska sig. Och han hörde sig själv säga
liksom biljoner mil borta:
— Så så. Nu skall du sova alldeles
lugnt, lilla barn.
Annu snyftade hon sakta och
övergivet en liten stund, men snart hade hon
somnat om, med ena handen instucken
på hans bröst.
Men Bertil Harpunius kände, att hans
mun började skälva så hårt, att han
måste bita samman tänderna med ali
sin kraft. Han låg där kanske en timme
och kämpade med allt som ville tränga
sig ut genom tårkanalerna.
Till sist stod han inte längre ut.
Varsamt befriade han sig från sin sovande
hustru och listade sig ur sängen. Han
satte sig på kanten med huvudet i
händerna, vaggande fram och åter som man
vaggar ett barn, reste sig sedan och
famlade sig genom våningen ut i
arbetsrummet. I mörkret begynte han där gå
från vägg till vägg — samma promenad
som tusen gånger förr, men aldrig så
upprörd som nu.
Slutligen trevade han sig likt en blind
till bordet och sjönk ner i stolen med
armarna stelt utsträckta på
skrivunder-lägget. Han tänkte intet, visste knappt
vad han gjorde, men om en stund drog
han häftigt ut en låda, famlade i ett
fack, drog fram några prasslande ark,
rev dem i småbitar och slängde dem i
papperskorgen. Stolen skrapade, när han
reste sig, och han skalv vid det hårda
ljudet, som förstorades av hans skärpta
sinnen. Sömngångaraktigt steg han fram
till fönstret, drog undan den tunga
fördragsgardinen, stod där några minuter
utan att se Karlavagnen, Orion och alla
de andra stjärnbilderna och flyttade sig
sedan med händerna för ögonen till
väggen, där han blev stående med pannan
lutad mot det svala glaset över ett
gammalt kopparstick av Dürer.
Ante c k ning ar om konst
Av Stefan Jo kans s on
I.
c%
i ÖN ST EN vill omskapa
tingen från en tillfällig
och begränsad
vardaglighet till en tidlös och sann
mänsklighet. Den ställer därför så stora
krav på sin utövare, att ingen konstnär
med omutlig självkritik ser sig kunna
fylla dessa så, som den fordrar, då den
konstnärliga visionen, medfödd eller
förvärvad, alltid står högre än möjligheten
av dess försinnligande i konstverket.
Därför kräver konsten och vad till den
hör sin utövares hela kraft, även på
bekostnad av sidoordnade kulturintressen.
En lycklig förutsättning för
konstnärligt skapande är den starka känslan för
det elementära livets kraft och växande,
när den i sin befruktande förening med
konstnärsintuitionen även adlas av ett
religiöst element.
Är konstnären en mångsidig
begåvning, splittras han i regel mer eller
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
