Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Anteckningar om konst. Av Stefan Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A nteckn inga r
mindre av de rivaliserande intressena
och försvagas samtidigt i sin intensitet.
Han blir då i bästa fall »en estetisk
kulturpersonlighet», men som bildande
konstnär sällan fullödig eller det han
synes, då hans övriga egenskaper ofta
påverka även den intelligensduperade
konstbildningen. Kännbarast träffar denna
splittring färgsinnet, som med djupa och
känsliga rötter i blod och temperament
mindre än formsinnet har samband med
andra begåvningsarter.
Undantaget från mångbegåvningens
splittring förutsätter en så rik och
välbalanserad själskraft, att varje väsentligt
drag däri når sin fulla mognad — den
sällsynta genialitet, som är den
konstnärliga kulturpersonlighetens bästa
förutsättning.
Endast vad konstnären själv är och
därigenom upplever kan han ge ett sant
och övertygande uttryck; därför är arten
och halten av hans personlighet
avgörande för hans konst. Varje avsikt utöver
det spontana inre livet sänker den
konstnärliga nivån. Den fulla tillfredsställelsen
i sitt arbete erfar han därför först, när
han nått det väsentliga i sitt väsen och
givit detta en självklar form.
Endast i konsten finner den därtill
födde den utvecklingsmöjlighet, som gör
hans livsart medveten och stark i dess
värdefullaste drag.
*
Den varma omedelbarhet, som
»konstnärsnaiviteten» innebär, och som
samarbetet med naturen befruktar och berikar,
är oumbärlig för allt friskt och levande
konstnärskap. Lika intimt som den
förmäler sig med det själfulla kunnandet,
lika främmande står den för den
konventionella skickligheten.
Ingen kultur kan ersätta konstens krav
på ursprunglighet och temperament,
därför måste konstnärstemperamentet så
genomtränga kultiveringen, att denna ej
försvagar uttryckets spontana liv.
Det är lyckligt, när konstnärens
känslighet så förenas med uttryckets kraft,
att även kraftens kärvhet besjälas.
I det starka känslo- och viljelivet blir
även självsuggestionen skapande.
*
Är det av vikt för konstnären att
förstå både sin möjlighet och sin
begränsning för att så mycket klarare kunna
samla sig i det han verkligen är, gäller
detta även om hans uttrycksmedel.
Känslan för materialet och hennes magiska
inverkan på detta är så viktig för
konstnärskapet, ej minst för dess koloristiska
sida, att en fullödig konstnärlighet utan
denna känsla är otänkbar. Men är dess
kräsenhet stor, kräver den en särskild
självkännedom och förmåga att hushålla
med konstnärskraften, om denna i en
sträng självkritik skall kunna utveckla
sig fritt och ohämmat.
Den konstnärliga färgens egenskaper
bestämmas framför andra uttrycksmedel
av konstnärens både psykiska och fysiska
natur.
Konstnären lever för att genom
skönhetsdriften förverkliga sitt personliga jag,
intet är därför ofruktbarare än sorgen
över den egna begränsningen. Ingen kan
vara en annans jag och fylla hans
uppgift, därför har även den svagare talangen
ansvar för sin del av livets växtkraft.
II.
Den frihetsdrift, som är det
konstnärliga livets nerv, måste den borgerliga
vanemänniskan självklart känna som en
nagel i ögat. Hon kan lära sig tolerera,
ja sympatisera med konstformer, som
strida mot hennes eget föreställningssätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:00:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1927/0115.html
