Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. La zir in
Fot. Almberg är Preinitz.
Doris Nelson som Dona Sirena
i Ma r i ön e t te r n a.
författaren och den geniale skådespelaren
Schanche som Hamlet, föreställningen rätt
matt. Om dessa två tycker jag allting, som
jag tyckte och skrev för fyra år sedan. Den
senare har rätt att hålla sitt förmaningstal
till skådespelarna. Allt var suveränt. Furstens
såväl som den stora begåvningens
auktoritet bjöd vördnad. Icke ett ögonblick
slappades intresset hos honom och ej heller
hos åskådarna. Måtta och kraft funnos i tal
och åtbörder, och därför att skådespelaren
begrep hela rollens outtömliga innehåll hade
också vi, som hörde och sågo honom, den
glädjen att känna oss begripa litet mer än
vi gjort förut.
Hur egendomligt modernt klinga ej vissa
Shakespeares repliker! Är det ej som taget
ur ett Strindbergsdrama, då andre
dödgrävaren säger, när Ofelia begått sitt självmord
och skall begravas av präst: »Vill du
veta rena sanningen? Om hon inte varit
en adelsdam, så hade hon aldrig fått
kristlig begravning.»
Förste dödgrävaren: — ■—- »Det är ju
riktigt synd och skam, att förnämt folk
skall i den här världen ha mera
privilegium på att dränka och hänga sig än andra
kristna människor.»
En mycket god sida i Konserthusteaterns
verksamhet och som icke får förbigås är
emellertid de lägre priserna på biljetter.
Under tider, då så många inom de bildade
klasserna lida av ett ekonomiskt nödläge
och åtminstone ej ha råd att betala 5:50
på Dramatiska teatern och 6: 60 på
Oscarsteatern för en god plats, var det viktigt
att kunna få en sådan på
Konserthusteatern för 3: 85. Bör éj Dramatiska teatern,
som dock är en till hälften statlig
inrättning, kunna under några aftnar, då det
gives särskilt litterärt värdefulla stycken,
hålla detta låga pris? Skulle den icke
därför kunna påräkna statsbidrag, och skulle
icke ändamålet på något sätt kunna kallas
demokratiskt, om det också mest bleve
till nytta för de mindre lyckligt lottade
bland de högre klasserna?
Engelsmän eller åtminstone en hel del
engelsmän säga: »Det blir aldrig någon
ro på Irland, förrän ön stått tjugufyra
timmar under vatten.» De övriga
engelsmännen anse irländarna fantasirika,
otillförlitliga och charmfulla.
Yeats och John Millington Synge ha
infört det nationellt irländska på scenen i
våra dagar, och den senare är
upphovsmannen till den nationella fars, som
under namn av Hjälten på den gröna 071
gavs på Komediteatern. I en
bondstugeinteriör, lyckligtvis utan någon stilisering,
blott helt realistiskt och mycket stilenligt
ordnad av doktor Per Lindberg, inkommer
en ung utblottad, uthungrad man. Då man
får veta, att han flytt för ett brott, mötes
han av en sympati, som övergår i
reservationslös entusiasm, när man får höra, att
han med en spade kluvit sin gamle faders
huvud. Den katolska, dels fromma, dels
profana befolkningen är full av beundran
för dådet. Nu har ju fadermordet,
parri-cidium, länge ansetts ovanligt graverande,
och det förefaller den som skriver detta,
att man även på Irland efter ett dylikt
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
