Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödens ängel. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
Först då din mörka vinge
susade tungt
över mitt huvud,
kunde jag andas lugnt.
Först då du vid mig rörde,
kände jag frid,
visste, att hit jag ej hörde
till evig tid.
Se, mina lemmar är dina,
sänd av döden jag är,
därför måste jag pina
dem jag mest håller kär,
ty jag kan icke leva
så som de andra här.
Därför måste jag söka
för att bli fri
denna förtärande ångest,
som jag har fängslats i,
söka, tills hjärtat stannar,
en innebörd,
som av en ton, en stämma
av ingen hörd,
vilken skall allt förklara,
som är fördolt ännu,
varför vi måste vara
och icke endast du.
Förr får jag aldrig dröja
vid någon lägerplats,
släcka min törst med annat
än bitter bottensats,
älska så som jag ville,
lugnt som ett träd,
skänkande sol och skugga
åt mognande, gyllne säd.
O giv mig kraft att finna
en evig tro,
låt mig förgås, förbrinna
utan ro,
tills jag har funnit detta,
som ger allena rätt
åt människan att leva
på människornas sätt.
Evige, du som äger
ali makt,
fräls mig ifrån fruktan
och förakt.
Lär mig, död, att leva.
Genius, kysk och kärv,
hjälp mig du att fylla
livets värv.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
