Ord och Bild / Trettiosjätte årgången. 1927 / 139 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De rituella gesterna i det forntida Egypten. Av Tyra Kleen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Olika sätt att frambära offergåvor.

genomströvar nekropolerna utmed dess
stränder — Sakkara, Memfis,
Beni-Hassan, Tell-el-Amarna, Assiut, Abydos,
Denderah, för att hamna i arkeologernas
rikaste skattkammare, Luxor, det gamla
Thebe, så finner man hur de tusentals
och milliontals stiliserade
figurframställningarna i gravar och på tempelväggar
alltjämt upprepa samma givna gester
och ställningar efter strängt
konventionella regler. Isynnerhet gäller detta om
gudar, furstar och präster i deras
förhållande till och umgänge med varandra.
Undantag från denna till ytterlighet
drivna konventionalism i konsten bilda
framställningarna av genier i Thebes gravar
tillhörande faraoner, drottningar,
adelsmän och annat bättre folk, i vilkas
framställande konstnärerna tyckas ha fått
utveckla en individuell och jämförelsevis
obunden fantasi.

När man med dessa bilder som
material vill göra sig en föreställning om
de gamla egypternas kultbruk är det —
i motsats t. ex. till Indiens konst — ej
möjligt att uppdraga någon gräns mellan
vad som är rituellt i egentlig mening
och vad som är konventionellt. Likaså
är det ofta omöjligt att särskilja i vad
mån figurernas eviga upprepande av vissa
gester och ställningar är att hänföra till
verklighetens eller till konstens
konventionalism. I somliga fall kan man utröna
detta genom att jämföra samma
situationer framställda i fristående skulptur,
i relief och i väggmålningar; samt, vad
de båda sistnämnda framställningssätten
beträffar, genom jämförelse mellan
en-face- och profilfigurer. I sina statyer,
mestadels av granit, ha egypterna ej
kunnat eller vågat att liksom grekerna i
sin marmor djärvt avlägsna sig från det
slutna blocket för att mejsla ut armar
och ben realistiskt fristående. Den
egyptiska stenskulpturen förblir alltid det
massiva blocket, där detaljerna äro att likna
vid reliefer i blocket. Härav betingas
figurens rörelser, vilka sålunda bli strängt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>