Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hilma Angered-Strandberg. Av Harald Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hilma Ang er e d-S tr and b er g
ensam. Hennes gestalter fingo vid denna
tid mer och mer liv av hennes eget liv.
Genom hennes verk går ett
självbiografiskt drag, eller rättare sagt, de personer
hon objektiverat bära alla spår av henne
själv. Dessa första år har hon mera sällan
suttit som åskådare till livets stora
skådespel, iakttagande, granskande, med ritstiftet
i handen. Hon har i varje fall icke kunnat
hålla sig stilla där utan av inre drift tvingats
att kasta sig in i virveln. Hennes
temperament var för livligt, hennes personliga
intressen för starka för att det lugna
objektiva åskådandet och återgivandet skulle bli
hennes.
Den författarpersonlighet, som heter
Hilma Angered-Strandberg, var eller blev
alltigenom egocentriskt betonad. Sant är,
att allt hon mött, henne själv medvetet
och omedvetet, endast varit stoff för en
ständigt efter rikare, nyare och mer
fängslande material törstande konstnärssjäl. Men
sitt största och djupaste intresse, framför
allt i hennes tidigare arbeten, har allt fått i
den mån det berört berättelsens
huvudperson, författarinnan själv.
En begränsning — men en intressant
sådan — och en med vida perspektiv: ty
denna författarinna är så rik, så
mångskiftande, att den som gjort bekantskap
med hennes verk och där gripits av det
personlighetens och konstens allvar, som
lyser igenom händelsernas och personernas
spel, gärna önskar att även i andra verk
se samma personlighet belysa andra
förhållanden.
Överblickar man raden av hennes verk,
märker man, hur motiven sammanhållas
av en personlighet. Vad är »Västerut»
annat än en bok om en kvinnas kamp för
sin frigörelse, om man bortser från de
rena tendenssakerna! Innehållet i »Den nya
världen» kan sammanfattas till tvenne olika
socialt betonade människors äktenskap och
kamp för tillvaron i Amerika, där
huvudintresset knytes till den unga kvinnan. I
»På prärien» är huvudmotivet åter en ung
kvinnas själskamp och äktenskap.
Författarinnan hade ursprungligen tänkt, att denna
sista bok samt »Den nya världen» skulle
utgöra tvenne delar i en roman, kallad
»Horisonter». Att så ej skedde berodde på
att Geijerstam, som var chef för Gernandts
förlag, ville ha boken i två från varandra
skilda delar. »Horisonter» skulle ge en
bild av nya världen, en kontrast till den
gamla. Tvenne olika själars kamp i Amerika
skulle här belysas, men båda böckerna skulle
ha samma negativa resultat. Den ena
bokens huvudpersoner nå pengar och
ställning i samhället, den andras dö i
fattigdom, men ingen av dem får det som är
den gamla världens styrka och finess, ty
det äger icke Amerika. De äro dömda att
gå under andligt. Barnets död är i båda
fallen ett viktigt moment. Allt det kvävda
växer då fram hos föräldrarna och ge dem
nya impulser, vilka sedan åter förkvävas.
Trots stora och högst väsentliga oiikheter
äro emellertid personerna i båda verken
så närbesläktade, att man utan svårighet
finner att det i grund och botten är samma
person som stått modell för dem. I diktens
förklädnad skildrar Hilma
Angered-Strandberg här sitt liv i den nya världen.
»Hemma», som utkom 1912, återspeglar den
hemvändande svensk-amerikanens
konfrontation med det gamla och det nya i
hemlandet. Återigen författarinnans skepnad:
»Lydia Vik», 1904, bygger delvis på
hennes egna barndomsminnen, och »Barbarens
son», 1924, är hennes slutliga bikt om
hennes konstnärsskaps strider och om
slutuppgörelsen mellan religiösa och
konstnärliga spörsmål.
Allt i Hilma Angered-Strandbergs
utveckling, hennes barndom och uppfostran,
hennes kamp för frigörelsen, hennes livs öden,
ha bidragit att av henne skapa en som
går egna vägar.
Hennes far var en av de mer bemärkta
personerna vid dåvarande kronprinsens,
sedermera Oscar II:s litterära aftnar, dit även
Snoilsky och Sander hörde. Vid dessa
aftnar lästes bl. a. Shakespeare högt med
bland de närvarande fördelade roller, och
t. o. m. kronprinsessan deltog någon gång.
När dessa författare träffades i justitierådet
Strandbergs hem, plägade lilla Hilma sitta
hopkrupen i ett hörn, ivrigt lyssnande till
deras diskussioner om konst och litteratur.
Den poetiska ådran flödade på fädernet,
och Hilma Angered-Strandbergs starkaste
och tidigaste minne är fadern läsande sin
kära poesi.
Modern tillhörde en från Skottland
inflyttad släkt. Hon var en blid, ljuvt
kvinnlig varelse med starkt religiös läggning.
Hennes religion tillhörde det svärmiska,
pietistiskt färgade slaget. I hennes inre
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
