Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Carl Milles. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas F å hr æns
Gii s t af Stridsberg. Byst.
I Nationalmuseum-
att skapa nya skönhetsformer, förstår att
travestera, kombinera och omstuva de
gamla; samt slutligen en produktivitet
som häller publiken i spänning genom
att ständigt bjuda den på det oväntade,
det överraskande, det fenomenala.
Ett sådant fenomen — ett så eklektiskt
geni — ett så storvulet skötebarn av
sin tid är Carl Milles.
Carl Andersson — eller som han
senare kallade sig Milles —■ föddes år
1875 på sin faders, en pensionerad
majors, gård i trakten av Uppsala. Under
sin uppväxt led den inbundne gossen
av faderns stränghet, varför han från
den betryckande verkligheten sökte sin
tillflykt i romantiska drömmerier.
Sina lärospån i konsten gjorde han i
likhet med så många andra av nordens
bildhuggare som träsnidare. I Jakobs
skola i Stockholm bortskänkte eller sålde
han åt kamraterna snidade figurer för
ett pris växlande mellan 12 och 25 ore.
Och ännu som mognad konstnär
återgick han gärna till sin första kärlek för
detta material, varom bland annat
Le-vertin-hermen samt Vasastoden i Nordiska
museet bära vittne.
Då hans framsteg i studierna icke
befunnos lovande, och hans hälsa led
under följderna av en tidigare vanvårdad
rachitis, avgick han från skolan redan i
fjärde klassen för att övergå i
snickar-lära. Han utbildade sig för detta yrke
under en följd av år vid Åtvidaberg,
Nääs och Tekniska skolan i Stockholm.
Men över hyvelbänken drömde han
konstnärsdrömmar. Och då Slöjdföreningen
genom ett obetydligt stipendium på 200
kronor erbjöd honom en möjlighet att
komma till Paris, grep han med iver
den utsträckta handen.
På atelier Cola Rossi studerade han
först tillsammans med Eldh och fröken
Thoresen. Då varken Milles eller Eldh
kunde ett ord franska, framfördes lärarens
kritik genom den kvinnliga kollegans
förmedling. Med Milles var han nöjd. —
Dites-lui, plägade han säga, qu’il arrivera pour
sur. Eldbs konst bedömdes strängare.
I Paris livnärde sig Milles till en
början på förtjänsten av smärre till
boulevardens bronshandlare sålda gipsfigurer
som i avgjutning med sin elegant
känslosamma stil funno köpare bland »le beau
monde».
På lediga stunder strövade han kring
i museerna, vilkas brokiga skatter han
icke tröttnade att studera. Hade han då
vid sin sida en konstkännare, duggade
det med naiva frågor, i vilka en boklig
okunnighet förenades med en intuitiv
insikt.
Han beskrives från denna tid som en
spenslig yngling med drömmande ögon
och en försagd hållning. Men under denna
yttre apati dolde sig en ärelysten arbets-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
