Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Carl Milles. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas Fåhrætts
Fontän med huvudgruppen Europa och tjuren. 1926.
Pd Stortorget i Halmstad. — Huvudgruppen avbildad i Ord och Bild 1926.
Dionysiskt är anslaget till den
nyligen i Halmstad avtäckta fontän, där
under droppet av varandra korsande
vattenstrålar den till en tjur förvandlade
Zeus föreställes bortföra Europa över
havet till Kreta. Balanserande på
tjur-ryggen, som i silhuett liknar en
månskära, söker den knäliggande jungfrun
med en smekning över mulen stilla
rövarens hetta, där han stupat likt ett
jättelikt fastage på sitt haltande underrede.
Kring bassängens utkanter höja sig några
tritoner över vattenytan i en vinkel så
skev som jordaxelns lutning mot
ekliptikan, i det de svajande offra några ur
djupet hämtade fiskar och snäckor till
gåvor vid det stundande bilägret.
Genom detta och de flesta av Milles’
verk klingar en grundton av
natursvärmeri, som stiger likt en hymn emot
rymden. Den spåras redan i
Sturemonumentet, vars spetsar han först ville
haft förgyllda. Den återkommer i
Bågskytten och Vingarna. Den återklingar
i Solsångaren, som rättare borde ha hetat
Rymdfångaren. Och den har fått sin
uttryckliga formulering i de naiva ord,
konstnären inristat på pelaren till
sjöfartsmonumentet i Hälsingborg.
»Jag livet såg i konstnärns tanke först.
En slummer än
Jag levat sen i ler och gips.
Nu står jag här.
Av ädel givare i sten och brons
Jag krafter fått
Att nära himlen vara,
Att hjälpa er att lyfta ögat opp.»
Men onekligen löper skulpturen fara
att förlora sin egenart, när den lånar sin
styrka mera från poetiska symboler än
från den plastiska formen. Frestelsen
härtill kan vara stor nog i ett land, där
sinnet för formen såsom sådan är föga
utvecklat. Men förr eller senare måste
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
