Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Historisk bibelorientering. Av Per Bolinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hi s t o risk b ibe I o rie n tering
historisk forskning kan icke på allvar
drivas utan psykologisk förståelse, vare sig
man gjort massan eller personligheten till
studieobjekt; även folkpsykologi är dock till
sist blott en underavdelning av den
psykologiska kategorien över huvud. Karakteristiska
prov på en psykologisk betraktelse, som i
det historiska monumentet spårar skilda
psykologiska innehåll och utgångslägen,
synes mig Wetter lämna i sin snabba men
pregnanta analys av tempelarkitekturen i Hellas,
i det romerska imperiet, i den egyptiska eller
orientaliska folkvärlden eller i den
fängslande studien av Baalbeks underbara
ökentempel, där inom ramen av ruiner och
ökensand de religionshistoriska skedena tecknat
sina skiftande spår: det slutna
gammal-svriska kultrummet, platsen för orgiastiska
gudstjänstbruk och ekstatisk mystik,
kejsartidens pompösa praktbyggnad, den enkla
kristna basilikan, den arabiska moskén.1
För den som önskar tänka sig den
Wetterska insatsen i svensk
religionsforskning icke blott som en hastigt övergående
episod, ett slags vetenskapligt intermezzo,
utan som i hans religionshistoriska linje
ser en berättigad och nödvändig, ännu
ej slutförd upprensningsprocess, innan en
ny syntes med hållbar grund skall kunna
vågas, innebär nu detta ett memento:
1 Metoden att utifrån konstverket, betraktat
såsom en objektivering av ett psykiskt innehåll, sluta
tillbaka till en karakteristik av detta innehåll är
inom modern konsthistoria inaugurerad. Men det
bör beaktas att metoden, enkannerligen då fråga är
om en historisk betraktelse, kräver och väl i
allmänhet också får sitt korrektiv i strävandet att
åtkomma den konstnärliga viljan i dess miljö, så att
säga i arbete, med ledning av de tidshistoriska,
litterära källor, som annars stå till buds
(Kunst-geschichte als Geisteswissenschaft.) Under alla
förhållanden kräver den, för sin utövning, ett
jämnmått av konsthistorisk (arkeologisk) skolning och
historisk (religionshistorisk).
icke genom en avtrubbad utan genom en
skärpt och utvidgad, så vitt möjligt från
varje slags partibetonad dogmatik frigjord
kritik är det som den historiska
verkligheten bringas oss närmare inpå. Och icke
ens så kommer den annat än som bild
och »avklappning» oss i möte. Historiska
värden äro alltid närmevärden; de bliva
sanna i samma mån de utvinnas i energi,
härdas i kritik, upplevas i trohet och allvar.
Det har sagts att Wetter icke var stilist;
det är sant, om med stil menas rörelse och
flykt, journalistisk verv, suveränt
behärskande av formen. Hans perioder kunna falla
tunga, oviga, formen bär stundom spår av
den möda den kostat. Menar man med stil
åter karaktär — enligt satsen le style c’est
l’bomme — då ägde han en personlig stil
i med åren stegrat mått. Den avspeglade
något av hans egen kärvt manliga
saklighet, hans på en gång ungdomligt
energi-fyllda och inför det verkliga vördnadsfyllda
entusiasm. Frigjordare än någonsin ter sig
denna forskarekaraktär i hans sista bok.
Det fanns hos Wetter en fond av vad man
skulle kunna kalla bunden värme, av en
granntyckt och ömtålig arbetsetik liksom
restlöst sparad till förvandling i
vetenskaplig energi. Är det en tillfällighet att denna
värme synes frigjord också till något av
bråd och gripen glädje, att formen synes
mjukare, generösare, liksom luftigare —
inför anblicken av Akropolis soldränkta
linjeharmoni, inför den tysta
skymningsdagern över Genesarets vattensjö? Tankens
och trons, vetenskapens och fromhetens
värld, äro de månne till sist ämnade att
åter en gång bliva ett, upplevda i
personlighetens innersta grund?
Deras väsen äga dock, i sin trohet mot
sig själv, en gemensamhet i anda och ton:
dess namn är andakt.
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
