- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjätte årgången. 1927 /
260

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - I Valdemar Atterdags fotspår på Gotland. Av Bengt Thordeman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bengt Th ordeman

Foto JörJ,

Ung hanses gravstenar vid Öja kyrka.

dörren och såg på dansen. Men till slut
kunde han inte motstå att själv deltaga,
och bjöd upp Unghanses egen dotter
och dansade med henne. Men Unghanse
kom då fram och förehöll honom det
olämpliga i att en tiggare tog sig
djärvheten att dansa med den mäktige
Unghanses dotter, och Valdemar hade
ingenting annat att göra än att tiga och ta
emot och gick tillbaka till sin plats.
Den korta stund de dansat hade dock
varit tillräcklig att uppväcka kärlek
mellan dem, och på kvällen, då
Valdemar blivit anvisad sitt rum, smög sig
Unghanses dotter dit. Flickan fick då
se att han under tiggardräkten bar
guldstickade kläder, och Valdemar måste nu
röja sig för henne, och hon blev hans
medsammansvurna. Sedan Valdemar
följande sommär förhärjat Gotland och åter
begivit sig bort från ön blev Unghanses
dotter av de förbittrade gutarna levande
inmurad i Jungfrutornet. . Men om det
är sant vet jag inte, tillfogade bonden,

för om Valdemar hade makt att intaga
Visby så hade han nog också makt att
rädda Unghanses dotter, och jag tänker
t att han tog nog henne med sig. Men
allt det andra är sant, för jag har själv
sett slottet där han bodde med valv
som i kyrkan och tjocka murar, och
Unghanses grav fanns på kyrkogården,
där det stod en marmorsten upprest
vid huvudet och en vid fötterna.

Tyvärr är Unghanses grav på Öja
kyrkogård nu spolierad, men de båda
gravstenarna finnas delvis sönderslagna
ännu i behåll och stå uppresta mot
lämningarna av det nära kyrkan belägna
medeltida prästbostället. Påfallande är att
graven skall ha legat norr om kyrkan.
Att begravas norr om kyrkan ansågs
fordom och betraktas mångenstädes än i
dag som någonting nesligt, som var
förbehållet odöpta barn, vissa självspillingar
och brottslingar. Att en av Öja sockens
förnämligaste gårdar ägde
begravningsplats på denna föraktade del av kyrko-

260

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:00:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1927/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free