Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - I Valdemar Atterdags fotspår på Gotland. Av Bengt Thordeman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Th ordeman
eAf;>*i_____
. ■, * ’^m
Wnr wmM
Kranium iklätt r in g b r y nj
e-huv a.
Ur en av krigargravarna vid Korsbetningen.
I Statens Historiska Museum.
nad hand, och lät nedriva ett stycke av
stadsmuren mitt för slagfältet, och genom
denna bräsch lät han hären intåga i
staden. Muren blev sedermera åter
uppbyggd men visar på det angivna stället
en oregelmässighet i byggnadssättet;
enligt den främste kännaren av detta
vårt lands mest betydande profana
byggnadsminnesmärke från medeltiden, dr O.
Janse, finnas inga skäl som tala emot
riktigheten i denna uppgift. Han
påpekar ytterligare att omedelbart innanför
denna bräsch ligger ett torg av
ovanliga dimensioner, Södertorg, vilket icke
synes vara betingat av stadsplanens
naturliga utveckling. Det förefaller ej
omöjligt att Valdemar låtit avröja den här
befintliga bebyggelsen för att innanför
murarna få tillräckligt utrymme till
lägerplats åt sin här. Det skulle sålunda vara
till detta torg som vi ha att förlägga den
särskilt från Hellqvists bekanta tavla i
Nationalmuseum kända scenen med de tre
stora ölkaren, som av stadens invånare
skulle fyllas med dyrbarheter, om de
skulle undslippa en hotande plundring
och brand. Även om den brandskattning
Visby fick utstå helt säkert var ganska
kännbar, så innebar den dock icke,
såsom man ofta föreställer sig, att stadens
betydelse nu blev definitivt knäckt. Den
moderna forskningen har klarlagt att den
nedgångsperiod, som sedermera följer,
vilar på helt andra och historiskt djupare
grunder än denna dock endast efemära
olycka. Redan två dagar efter slaget
förnyade Valdemar frikostigt alla
stadens gamla privilegier. Helt annorlunda
blev landsbygdens öde. Den
fruktansvärda åderlåtningen i slagen vid
Mä-sterby och Visby måste redan den ha
drabbat bönderna mycket tungt. Men
därtill kommer att landsbygden under
den månad, som Valdemar ytterligare
kvarstannade på Gotland, utsattes för
systematiska härjningar, som sträckte sig
ända ned till Sudret, och folktraditionen
anknyter nu ånyo till de redan
refererade sägenbildningarna från dessa
trakter. Att historiska händelser här ligga
bakom bestyrkes av en medeltida latinsk
inskrift i Fide kyrka, som i några korta
ord ger en målande bild av fasorna i
denna Gotlands ödestimma: »Templet är
uppbränt, folket är slaget och stupar
klagande för svärdet». Denna inskrift
är ett s. k. kronogram, d. v. s. de
talbetecknande bokstäverna i (den
latinska) texten bilda sammanlagda ett årtal,
och just det ödesdigra årtalet 1361.
Inskriften torde inom parentes vara det
över huvud äldsta kända kronogrammet;
senare och särskilt på 1700-talet blevo
dylika mycket omtyckta och vanliga.
Det förefaller egendomligt att ånyo
finna Sudret vara skådeplatsen för
Valdemars allt annat än välvilliga intresse,
och man förvånas över den envishet
varmed Valdemarssägnerna förtätas just
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
