Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Jag undrar.... Av Ellen Lundberg-Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAG UNDRAR____
av ELLEN L U N D B E R Q-N YB LOM
Jag undrar ofta, om ej någon längtan
finns i ett annat liv, om ej dess natt
ibland är genomträngd av minnets gnista?
Om icke dessa tysta själar hopade
i väntan, tätt, i dödens skumma luft,
ha något minne av sitt liv här nere? —
En moder lämnade sitt barn, men ack!
skall icke hennes hjärta känna längre?
Skall hon ej söka genom töckenlanden
och fråga ångestfullt vart dödsblekt, anlet
(om det finns anleten i dessa nejder)
och klaga tyst och vrida sina händer? —
En mans verk klipptes av, hans hopp, hans framtid,
allt tystnade liksom en melodi ....
Och själar, stridande för rätt och sanning,
dem döden stympat — ha de intet minne
av alla gåvor, som dem gavs att bruka
i detta liv, så stort i sol och fara?
Och två som älskade, i hopp och lycka,
helt plötsligt blåsta ut som ljus i vinden? . . .
Ges det väl någon tänkbar tröst i glömskan?
Nej, minne, kom! Och med din varma mantel
hölj du min själ! Håll du min rädda hand!
Vid vandringen igenom dödens rike
var du en osedd vän i ensamheten!
Och, barn, en gång när ni bli kvar här nere,
sörj icke! — Ni ha fyllt min själ, mitt hjärta
så till dess brädd, att ingen död kan döda
mitt minne utav er, min bön för er,
ali kärleks största gåva! — Denna glädje
skall ge mig mod, skall bli mitt ljus i mörkret
och fylla själen med en evig glans!
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
