Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Erik Werenskiold. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas F åh r æns
En b ondeb e gr avning. 1885.
I Nationalgalleriet i Oslo.
uppfattning, hans mystik och ett visst drag av
lidelse drogo mig ovillkorligt till honom. Den
lättsinnige Rubens föraktade jag däremot av
hjärtat och kunde alis icke förstå, vad han gjorde
för nytta, lika litet som Rafael — denne
förekom mig bara jolmig och föga svarande till de
förväntningar, som jag bildat mig efter vanliga
konsthistorieböcker. Tizian var i alla fall en man,
han och Ribera. Hade nu icke den kult, som
i München drevs med de gamla, varit av det
tanklösaste slag, imitationens, självuppgivelsens;
hade icke hela München såsat in sina bilder
med brunt för att få dem att se ut som gamla
mästare, vilket var deras ideal; hade jag icke
känt mig som en fiende till alltsammans — som
en i förväg dömd, om München hade rätt.» —-
Hur klar står han icke för oss, den
unge norrmannen, i dessa käcka ord.
Trygg i sin naturkärlek — omutlig i sin
kritik av det oäkta — en exponent för
den rörelse som låg i tidens luft, ehuru
han ännu icke i sin verksamhet stiftat
bekantskap med den realism inom vars
krets han snart skulle träda som en
föregångsman.
I avvaktan på vad framtiden bar i sitt
sköte knogade han emellertid med halvt
hjärta i den misstrodda Münchenerstilen.
Redan första året målade han den
halvakt i Ribera-stil, som kunde hedrat en
snillrik pastichör, men vilken med en
skymt av bier i färgen och dito
tobakskvalm i luften just icke förebådade den
blivande friluftsmålaren. En större insats
från Münchener-tiden var »Tilstaaelsen»,
signerad 79, där en dotter döljande
ansiktet för den bekymrade moderns
blickar yppar sin beklämmande hemlighet.
Förenande sann känsla med en utmärkt
modellering gav arbetet ett solitt prov
på de lärdomar Werenskiold inhämtat i
München.
Förlösningen kom med den franska
utställning av Barbizon-skolans arbeten,
som öppnades i Bayerns huvudstad
samma år. Werenskiold tror knappt sina
ögon av förtjusning, när han här för
första gången gör bekantskap med Corot
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
