Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Sanningen. Av Jacinto Benavente. Översättning av Britta Bagge - Scen I - Scen II - Scen III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacinto B en av ente
L.: Väntar han ingen?
B.: Jo, några vänner, men ännu
dröjer det.
L.: Några vänner! Ja, jag förstår.
Många vänner?
B.: Tre eller fyra, de vanliga. Herr
Gonzalo.
L.: Herr Gonzalo fattas aldrig. Inte
sant?
B.: Fröken torde veta det.
L.: Ah, ni vet det således!
B.: Som fröken ser. Till och med
tidningarna har ju tait om det. Jag vet, att
ni skall gifta er snart; må det bli eder
till lycka.
L.: Tack. Och här har man säkert
talat mera om saken än i tidningarna.
B.: Jag vet inte vad herrarna tala om
sins emellan. Då jag går ut och in och
serverar och de tala om sitt, tala de
alltid franska.
L.: Men ni kan ju franska.
B.: Ja, min fröken, tillräckligt för att
göra mig förstådd av fransmännen på
våra resor; men för att säga som det
är tala herrarna det så väl, att jag ej
förstår dem. Men det förefaller mig som
vore min herre här i nästa rum. Han
hörde ringningen, och som jag inte
anmält någon och han nog hört mig tala . . .
L.: Och så kanske han hört en
kvinnoröst. En ovanlig röst i detta hus. Kom
in, kom in, det är jag. (Pepe kommer in).
Seen II.
Desamma. Pepe.
PEPE: Jaså, du lilla Luisa. (till
betjänten). Varför underrättade du mig inte?
L.: För han blev lika förskräckt att
se mig här, som du nu.
P.: Det är sant.
B.: Önskar herrskapet något?
P.: Nej. Om någon kommer visa
honom då dit in. Stäng ej dörren.
Seen III.
Luisa och Pepe.
p.: Vad har hänt lilla Luisa? Du
ensam här? Är ingen med dig? Veta de
av detta hemma hos dig?
L.: Vad skulle de veta. Jag ville se
dem om de anade något. Jag här ensam
med dig i din lilla ungkarlsvåning. Dessa
små våningar, som ha så dåligt rykte,
som utgöra verkliga skandaler i
familjekretsarna. Det är vågat, inte sant?
P.: Vågat. Du bör veta det.
L.: Jag kommer just för att få veta
det.
P.: Gott, du kan tala . . .
L.: Låt bli, låt mig först vara
nyfiken . . . Allting är mycket chic ... låt
mig se porträtten . . . Jo-o . . . jag ser,
att du har smak, du skyltar inte med
porträtten av dina små väninnor.
Familjeporträtt — vänner . . . Det är bra . . .
Ah! . . . där äro de: avdelning för
konstnärer.
P.: Tre, fyra stycken.
L.: Oh! Platonito. Om henne talar hela
världen; man säger hon är mycket skälmsk
och sjunger mycket lustigt.
P.: Utan att ha röst, och utan att
kunna sjunga, tycker du inte det är lite
väl lustigt?
L.: Det måste jag säga, att om hela
huset är i stil med detta, behöver man
just inte känna sig rädd.
P.: Vad hade du då tänkt dig? Det
som folk inbillar sig, därför att en man
lever ensam . . .
L.: Ja just det. Att de alltid måste
ha något litet sällskap.
P.: Det lönar inte mödan . . . Jag har
inte skilt mig från min vördade familj
för någon särskild frihets skull, utan för
att få lugn.
L.: Jo jo . . . det hörs nog på dina
tanter . . .
34«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
