Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Nordisk musik 1927. Intryck från den nordiska musikfesten i Stockholm. Av Julius Rabe - Från operans spelår. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julius Rabe
nordiska koloriten, som utlänningar bruka
sätta så stort värde på, är något som
förenar den. Där finns gammalt som håller
på att vissna och nytt som håller på att
växa fram. Och detta nya rör sig i samma
banor som det nya annorstädes i världen,
där det födes fram med långt större vån:
dor än under våra luftstreck. Även den
nordiska musiken är på väg mot en ny
melodi.
Fr å n op er ans spelar
Av Agne Beijer
YHETERNA och
nyin-studeringarna ha jagat
varandra på operan denna
säsong som aldrig förr.
Få av dem ha emellertid lyckats hålla
sig kvar på spellistan, och några försvunno
efter blott ett par tre föreställningar. Den
som har att göra upp spelårets bokslut
nödgas sammanställa sitt facit av redan
halvt förbleknade minnesbilder; att
förnya och friska upp intrycken har i regel
icke erbjudits tillfälle till. Ty med få
undantag har det icke kommit till några repriser
av de framförda verken sedan dessa en gång
mist det aktualitetsvärde, på vilket de levat
ännu en eller annan vecka efter premiären.
Endast ett av dem kan införas i
räkenskapskolumnerna som ett saldo till kommande år:
Verdis En maskeradbal, detta visserligen
en högst betydande vinstpost, som bort
redan långt fore detta få skrivas vår Kungl.
Teater tillgodo.
Och ändå fler verk än som sedan
kommit till utförande utlovades i styrelsens
förhandsutfästelser, avgivna i den
instruktiva publikation som officiellt kallas Kungl.
Teaterns generalplan och som inom
teatern själv lär gå under det betecknande
namnet tågtidtabellen. Icke endast titlarna
på de förberedda nyheterna äro nämligen
där angivna, utan med astronomisk
precision äro halvårsvis i förväg även den dag
och det klockslag fixerade, då premiären
skall äga rum, med andra ord då arbetet
på verkens konstnärliga inövande skall
anses färdigt att sätta frukt. Att en
månförmörkelse och en operapremiär
emellertid icke äro alldeles analoga företeelser har
dock sedermera visat sig. Knappast i något
enda fall har operaalmanackans
förutsägelser visat sig slå in. Omständigheter, över
vilka ledningen icke varit herre, ha tvingat
till revision av fälttågsplanen. Den saken
vore i och för sig icke värd att spilla
några ord på, om den icke blottade en
inte bara besynnerlig utan direkt ödesdiger
uppfattning om hur ett sceniskt konstverk
kommer till och växer till mognad.
Militär disciplin är en förträfflig sak, där den
är på sin plats. Men det konstnärliga
skapandet, inträngandet i och levandegörandet
av stora mästares verk lyder andra lagar
än krigslagen.
Den som skriver dessa rader hade först
från och med oktober månads ingång
tillfälle att följa Stockholmsoperans
verksamhet. Redan då voro några av de nya
verken för alltid försvunna från spelplanen.
Om den av teaterns nyanställda
balett-mästarinna, fru Lisa Steier, till olika
kompositioner av Sibelius sammanställda
baletten »Minnen» med scenisk utstyrsel av
greve Louis Sparre är jag således
förhindrad att yttra mig. »Minnenas» öde att
efter en eller ett par föreställningar varda
ett minne blott delades även av Foronis
muntra enaktare »Advokaten Pathelin»,
som till samma tillfälle helt nyinstuderats.
Något längre livstid förunnades
Pon-chiellis »Gioconda», som likaledes hade
sin premiär under september. Denna repris
— ty operan var ingen absolut nyhet för
Stockholm, om också icke mången torde
erinra sig den från förr; den
introducerades här år 1892 — borde egentligen
förtjänat större uppmärksamhet från opera-
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
