Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svenskt folkliv i svensk målarkonst. Några konturer. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
Frieriet. Oljemålning av Axel Kulle. 1880.
I Hallwylsk a samlingen i Stockholm.
i Göteborgs Konstmuseum, förrättas det
under festliga former, och beledsagas
av musik.
Wallander hade ansatser till en god
målare. Han hade en hurtig pensel
liksom en hurtig syn. Belysningseffekter,
färgackord och uttrycksfulla rörelser
beredde honom glädje. Men han tog
knappast någonsin vare sig sin egen konst
eller sina modeller fullt på allvar. Det
tycks som om han hörde till det slags
människor som satt sig fore att alltid
vara roliga och ha roligt. Över dem blir
det gärna något ansträngt. Andra tröttna
på dem, även då de lyckas att själva
»hålla ångan uppe» förundrans värt länge.
Wallanders studier och småtavlor kunna
vara verkligt spirituella, om än icke
alltid artistiskt förfinade.
Johan Fredrik Höckert är väl den
förste svenske folklivsskildrare som ställer
problemet rent måleriskt, som utgår från
det måleriska. Hans glansfullaste och
mest berömda folklivsbild, den stora
duken »Lappgudstjänsten» i museet i
Lille i Frankrike, målad 1855, har sin
utgångspunkt i belysningseffekten inne i
det halvskumma kapellet. Därför blev
det för dess konstnärliga värde av
underordnad betydelse att han utförde tavlan i
Paris med den vackra italienskan Luisella
som modell till den mest framträdande
kvinnogestalten. Som den nu är, ger
målningen fransmännen en tanke om
lappkvinnornas skönhet som vid jämförelse
med verkligheten torde väcka någon
besvikelse. Kullorna i Göteborgsmuseets
»Gudmors besök» motsvara däremot
fullständigt den verklighet man möter
däruppe kring Siljans stränder, en
verklighet så frisk, så vacker i sig själv, att
den ej behöver idealiseras eller har något
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
