Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svenskt folkliv i svensk målarkonst. Några konturer. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
Kyrkfolk. Oljemålning av Carl Wilhelmson. 1909.
I Nationalmuseum.
met, osynliga, vi förnimma dess ljus, dess
doft av vedbrasan i ugnen och av degen
som kavlas av kullornas starka armar.
Det är en upplevelse målaren fångat ej
blott med ögonen men med hela sin
varelse, kropp och själ. Så målar endast
den som själv är helt med i det som
forehaves och som kan fatta det inifrån.
Detsamma gäller om vår andre store
folklivsmålare i senaste tid, om Carl
Wilhelmson. Zorn var född i Mora,
Carl Wilhelmson i Fiskebäckskil. Det
gör en väsentlig olikhet icke bara i den
motivkrets konstnären liksom är kallad
att återge, utan också i det sätt på vilket
verkligheten blir fattad och förnurrimen.
Morakarlen är händig och snabb i
vändningarna, överdådig och munvig.
Västkustskepparen är handfast, eftertänksam,
allvarlig och fåmäld. Han talar kort,
knappt och myndigt som vid kommandot
ombord på skutan. Sådan blev också Carl
Wilhelmsons stil, sedan han hunnit över
sitt första skede med dess franska skolning.
Till en början höll sig målaren inomhus
hos kvinnfolken och barnen i de små
stugorna, där ljuset faller in kallt och
blekt från tre sidor och lyser på be-
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
