Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Ombord. 2:a och j:e akterna. Maskinrummet. Dekoration
av Jön-And.
Det är ingen fråga om att ej prins
Wilhelm i sitt skådespel Ombord överträffar
vad han förut skrivit för teatern.
Ett sällskap, lika internationellt som det
i en filmpjäs, d. v. s. utan någon nationell
betoning, reser på en atlanterångare från
Nya till Gamla världen. De kallprata, spela
bridge, dansa jazz och dricka cocktails och
groggar, så att, att döma efter detta senare
faktum, det ej kan vara fråga om någon
amerikansk båt.
Nere i eldarrummet är man också
internationell, och det är allmänmänskligt i allra
högsta grad, då en utav eldarna ger
stämningen i orden: »Den som ändå finge knyta sej i
en däcksstol hela dan och bara snarka, och
när dom kom och purrade en, skulle man
vända sig om och ge dom fan.»
Stycket handlar om överklass och
underklass och här på båten i alla meningar
om dem som äro ovanpå och dem som
äro under. Man kan ej klaga på, att de
förra göras alltför sympatiska.
Under ett besök i eldarrummet, som
den övre världen gör, stöter ångaren på
ett isberg. De vattentäta skotten stängas
till, och alla få under tolv timmar med
stigande ångest tillfälle att visa sig som
de äro. Deras drifter och vinningslystnad
tyckas vara av en ovanligt seg natur. Det
går ganska trögt med omvändelsen, och
när så räddningen kommer, undrar man
ej på att det äkta paret Somring, som
återfunnit sin förrymde son som eldare,
rent av ratas som föräldrar. Då fader
Somring sedan får veta, att hans vad — han
höll på ångarens sena ankomsttid —
upphävts genom olyckan, säger han: »Då har
man ju haft allt det här för ingenting.»
Den andre äkta mannen Ernst Ingerson
får veta, att radion meddelat goda
affärs-nyheter, och sammanfattar sina intryck:
»Gud vad de ska få för lång näsa på
banken nästa vecka!» Skeppsprästen »får ej
tid», när filmskådespelerskan Gloria ber
honom om särdeles trängande andlig hjälp
och råd till ett nytt liv. Hennes älskare
och medbrottsling Vincent Vint blir
emellertid häktad. Man får hoppas, att han
icke får anses som representant för
överklassens umgängesvett, då det gäller
samvaro med underklassen, ty då övereldaren
Gobb tillsäger honom att hjälpa till med
kolskyfflandet under dessa förhållanden av
yttersta fara, svarar han: »Hur vågar ni
tilltala en förstaklasspassagérare på det
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
