Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ravello. Av Mildred Thorburn-Busck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mildred T h ö r bnr ti- Jhl s c k
Självständighet, utan öppnade året därpå
sina portar för normanderna.
Under detta härskarhus och ända till
angevingerna upplevde Ravello sin största
blomstring. Med sina 35,000 invånare,
–sina mäktiga adels- och furstesläkter,
vilka likt Medicéerna fingo medel till
uppehållande av sin maktställning genom
-en omfattande handels- och bankirrörelse,
kunde det värdigt intaga sin plats i rang
-med Genua och Pisa. Klockringningen
ifrån dess tretton kyrkor och fyra kloster
ljöd vida ut över de angränsande dalarna,
och palats byggdes, vilka ännu i sitt
förfall framvisa detaljer av bestående
skönhetsvärde. Dess rederier utrustade skepp
för handel på Byzans och orienten, och
redan från niohundratalet hade de liksom
amalfitanarna längs Mindre Asiens och
Palestinas kuster upprättat egna kyrkor,
kloster, hospital och gravplatser, såväl
som fasta handelshus med
»pepparsven-ner» från hemorten. Inom själva Ravello
funnos sexhundra riddare, och
Johanniterordens stiftare, Geraldo, av den även i
Ravellos hävder framstående ätten Sasso,
var född i Scala, Ravellos vis à vis å
andra sidan den trånga, djupt nedskurna
flodravinen. Bortom bergen i norr, icke
långt från det nu återuppståndna
Pompeji, föddes den förste av »Kristi och
det Salomoniska templets fattiga
kämpar», Tempelherreordens stiftare och
stormästare, Hugo de Pagani,1 i det
romantiska Nocera. Kanske är det ej en
tillfällighet att Det befriade Jerusalems
diktare, Torquato Tasso, just såg dagen
i det närbelägna Sorrento och ur denna
jord och detta hav insupit korstågens
epos.
1 Å. annat håll uppgives, att denne
Tempel-herreordens stiftare skulle vara av burgundiskt
ursprung. Ehuru namnet förfranskats är dock
ej otroligt att den italienska traditionen är
riktig, då just i denna trakt finnes en by och borg
med namnet Pagani.
Vilken doft av tidig medeltid, av
kristen mystik och halvt orientalisk
rid-darprakt omströmmar ej de syditalienska
namnen från denna tid! Varje ort har
en legend att förtälja — Brindisi, där
Fredrik II firade sitt bröllop med Iolantha
av Jerusalem ■— Bari, där normander
och Hohenstaufer kröntes med den
sägenomspunna järnkronan — Manfredonia,
grundat av Fredrik II:s ridderlige och
olycklige son, och det bredvid liggande
Lucera, koloniserat med de sista 20,000
saracenerna från Sicilien, bland vilka
härskaren uttog sin livvakt.
Ännu under angevingernas välde
bevarade städerna utmed golfen sin forna
betydelse, och Karl av Anjou var tidvis
bosatt i Ravello. Men då medeltidens
clair-obscur började vika för renässansens
strålglans, då Konstantinopel föll i
turkarnas händer och det heliga landet ej
längre kunde försvaras av frankerna, gick
även Syd-Italien sin nedgång till mötes.
Handeln på orienten avtog och måste
söka sig andra vägar, som utnyttjades
av yngre och mera gynnsamt belägna
samhällen. De ständigt växande kyrkorna
och klostren med deras sysslolösa och
fordrande kleresi sögo ut befolkningen,
och sjöfarten försvårades av de vid
Medelhavets kuster alltmera bofasta
saracenerna, om vilkas överfall de särskilt i
denna trakt så talrika vakttornen på
uddar och höjder —- de s. k.
saracen-tornen — bära vältaligt vittnesbörd.
Ehuru ej utsatt för de hastiga och
häftiga strandhugg, då en stad inom
några timmar kunde få sina byggnader
lagda i aska, sina kyrkor skändade och
sina invånare bortsläpade i slaveri, hade
dock Ravello genom sina många söner
ute på havet en ständigt
överhängande risk. Därom talar bl. a. en
stentavla i ex-katedralen, fordom uppsatt
i förhallen, vars inskrift utlovar en
belöning av tvåhundra dukater åt den,
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
