Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - De hjälpsamma drömmarna. (Brev från en femtioårig författare till en yngre man.) Av Jarl Hemmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y a r I He mm er
än de flestas, och om min trasiga,
obalanserade ungdom vill jag helst inte
tala. Den var djupt osann. Det bästa
inom mig gav jag min konst, det sämre
och sämsta blev över för livet.
Men när jag inemot trettiårsåldern
gifte mig — av uppriktig kärlek — tog
jag det som någonting självfallet att min
inre splittring härmed var slut. Att vid
den vändpunkten fatta några bestämda
föresatser, att ändra någonting i min
hållning gentemot tillvaron föll mig
likväl icke in, jag var bara lycklig, och
jag var säker på att allting måste lyckas
för mig. Så stark var denna tro, att den
verkligen bar mig över de närmaste åren.
Som en lindansare på en i luften spänd
sträng gick jag över min egen själs
avgrunder, jag såg inte dit ned, jag glömde
vad där fanns, jag bar min hustru i
famnen och visste endast av solen över
våra huvuden — framåt bara! Jag skrev
två böcker i en alldeles ny ton, vilka
med sin skenbart så friska livsberusning
inbragte mig en tämligen billig
berömmelse, och jag kände nya glädjehymner
växa inom mig, fastän de märkvärdigt
nog läto vänta på sig.
Du frågar naturligtvis hur allt detta
går ihop med vad jag nyss sade om
diktaren som den evigt otillfredsställde,
mannen med det tomma hålet i bröstet?
Jo, det går åtminstone ihop med
själv-plågeriet, du skall få se. Under denna
tid trodde jag mig ha funnit helheten,
och på den tron klarade jag mig ett
stycke, men i verkligheten var min inre
splittring större än förut. Det var blott
en del av mitt jag — kanske främst
min talang — som var ute och lekte
livsglädje med en ung och god kvinna,
som jag kallade min hustru. Min
personlighetsutveckling höll aldrig jämna steg
i den galoppen, tvärtom, den icke blott
avstannade, den gick tillbaka. De
väsentligaste delarna av min personlighet —
de som avgöra ett öde — lågo glömda
och förbisedda, men de tego tillsvidare,
de drogo sig undan i ruvande hotfullhet
och bidde sin tid. Ingen kan kapa
förtöjningarna till sitt eget jag — ungefär
som då en smäcker lustjakt kastar loss
från en alltför besvärlig kolpråm, som
den länge släpat på, och befriad brusar
bort med en flaggande rökstrimma efter
sig, farväl, farväl! Den vackra båten
tvingas nog tillbaka en dag, om inte för
annat så för det svarta kolets skull, som
ger fyren under pannorna. Och inser
inte kaptenen i tid att han får lov att
återvända och klara hela den last han
åtagit sig — den må vara aldrig så
tung — så får han snart se elden slockna,
maskinen stanna och båten bli vrak
någonstans ute i livets långa farleder...
Men jag skall inte breda ut mig i bilder.
Nu övergår jag till den påtagligare
sidan av saken. Hur levde jag vid denna
tid? —■ Jag var »lycklig», jag trodde
mig lycklig, alltså var jag det. Att
kärleken till min hustru var en äkta känsla
vill jag ej heller förneka; felet var bara
att jag inte handskades rätt med den,
inte lät den växa till den stilla och starka
makt som skulle omformat mitt liv. I
stället för att bära den känslan allt
djupare in i mig själv, bar jag den ut
i ett förflackande och ofta grovt
nöjesliv. Jag såg på min kärlek som på en
ofläckbar talisman, vilken skyddade mot
ali moralisk fara; jag märkte inte att
jag själv hopade allt orenare skuggor
kring det spröda skenet av denna
talisman. -— Stora delar av året var mig en
nästan oavbruten fest, för det mesta i
sällskap där varken min hustru eller jag
hörde hemma, och alkoholen porlade
allt ymnigare i mitt liv.
Senare har jag ofta försökt tänka
mig till botten av denna urgamla
glädjekälla, men jag har funnit att den
visat-oss lika många ansikten som det finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
