Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kore-typen inom den grekiska plastiken. En studie i kvinnotoaletten sådan den tedde sig för 2500 år sedan. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Hjertén
»Och det går an att få språka med
honom ett ögonblick?»
»Jodå, det möter ingen svårighet.»
Jag slår mig ned. Hr Picconi
uppenbarar sig. Det är en liten herre med kvicka,
vakna ögonglimtar och allt annat än
ointelligenta anletsdrag.
»Hr Picconi är ju restaurator vid
Capitolinska museet?»
»Ja, jag har arbetat dår i tjugu år och
jag vågar påstå alltid till mina förmäns
belåtenhet.»
»Det är jag fullkomligt övertygad om.
Jag vet, att hr Picconi är en mycket
skicklig karl.»
Ett ljust leende sprider sig över hr
Pic-conis drag.
»Och det är hr Picconi, som har gjort
den vackra ’koren’ åt Stockholms
National-museum ?»
Hr Picconis leende blir ännu soligare.
»Ja, det ser verkligen ut som om mitt
lilla arbete skulle ha råkat hamna där.»
»Och inga samvetsskrupler?»
»Nej, varför skulle jag ha det? Jag fick
ju bara en beställning av en klient att göra
en ’kore’ till illusorisk likhet med de
antika. Inte kunde jag veta, att han — eller
någon annan — skulle gå och placera den
som äkta inte.»
»Men hur kommer det sig, att hr
Picconi, som är restaurator, sysslar med
sådana arbeten?»
»Jo, se det är därför att jag förtjänar
mycket bättre på det än på vanlig
restauration.»
»Men säg mig, hr Picconi, hur går det
till att åstadkomma den där illusoriska
likheten ?»
Hr Picconi lämnar en detaljerad och
med tekniska termer späckad redogörelse
för tillvägagångssättet, marmorvalet,
arbetsmetoderna, patineringen, till vilken jag
lyssnar med spänd uppmärksamhet men
som det skulle bli för långt att här återge.
»Men säg mig, kära hr Picconi, blev inte
patineringen helt olika på
Stockholmskorens huvud och kropp?»
»Jo se det berodde på att beställaren
hade så bråttom, så att jag aldrig hann bli
riktigt färdig med patineringen. Men nu
vet min herre, att då en marmorstaty
ramlar omkull så går huvudet i nio fall av tio
av, och därvid händer ofta att kroppen
rullar åt ett håll och huvudet åt ett annat.
Sen beror det på omständigheterna, det
omgivande jordlagrets kemiska
beskaffenhet, fuktighet m. m., vilken patina
huvudet får och vilken kroppen. Så att olika
patinering kan ibland vara närapå likasom
ett indicium om äkthet.»
»Hr Picconi tycker väl i alla fall, att det
är synd om oss i Stockholm?»
»Det tycker jag visst det. Och en så
gentil nation som svenskarna sägas vara!
Och professor Amelung är en mycket lärd
och skicklig herre, som har oändligt
många och vackra saker att säga om
grekiska konstverk. Men då man betalar en
så kolossal summa, som jag hör att
herrarna gjort, så gör man nog. klokt i att
anmoda en eller ett par sakkunniga till.»
Jag trycker hjärtligt hr Picconis hand
till avsked. Om min absoluta högaktning
har jag ju litet svårt att försäkra honom,
men jag bedyrar i stället, att det för mig
varit utomordentligt intressant att få göra
hans bekantskap, vilket är en sanning utan
reservation.
Nu hoppas jag bara, att den fullt
berättigade förtreten över att ha blivit lurad
inte skall vara så stor hos eventuella
läsare — och läsarinnor — att dessa
absolut inte vilja höra talas om »Koren» och
vad därmed sammanhänger. Det vore synd,
ty det finns få så intressanta figurer
inom konsthistorien, och jag erinrar mig
ännu mycket väl från den tid, då jag först
började intressera mig för detta studium,
vilket uppseende och vilken entusiasm det
väckte bland fackmännen, då man i
februari 1886 på Atens Akropolis, mellan norra
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
