Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ödegården i skogen. Av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDEGÅRDEN / SKOGEN
av GUSTAF ULLMAN
Vi strövat länge, men vid stilla sång
av sommarvind, i ödeskogen vida,
och aldrig blev mig vandringsdagen lång
med rätta reskamraten vid min sida. —
Nu silas kvällsol gullig oss emot.
En skimmerslöja bredes för din fot.
Med rosig glans en ruta gnistrar till
i åldrig stuga vid en fager glänta.
Som någon stigman med sin stulna jänta
vi rasta här. Bland vildviol och dill
det gamla timret lyser mustigt rött
som renens rökta, dunkelröda kött.
Jag fäller glad min rensel och min stav.
Vi lägra oss, och låta ögat fråssa
bland ängens blomstersvall och brynets mossa
och ärggrön, sirligt formad bägarlav.
Från hagen bakom ödegårdens mark
konvaljedoften strömmar ljuvligt stark.
Då tyckes det oss mål och mening nog
för livets vallfärd, att den lät oss finna
en vrå som denna långt i nordanskog. —
Så red vår aftonvard, min vandrarinna,
och dröm, att denna glömda bygd är vår,
som trogen väntat oss — i hundra år!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
