Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Själskunskap. Några bokanmälningar. Av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjä I s kun s k ap
Några bokanmälningar
Av Emilia Fogel k lo u
Å OCH DÅ får man en skarp
belysning av tidsspegelns
felperspektiv i fråga om andlig
betydenhet. Jag bläddrade i femte
bandet av det stora uppslagsverket Die
Religion in Geschichte und Gegenwart, utgivet
av Tysklands främste forskare inom
encyklopediens olika specialområden. I femte
bandet fick jag upp först Wesley, John och
Charles — dessa pionjärer för en av de
mäktigaste religiösa folkrörelserna i nyare
tid — och därefter Wilhelm II. Bröderna
Wesley disponerade tillsammans en halv
spalt, medan kejsarens personligt religiösa
utveckling (före 1913) fått nio spalter, hans
ställning till de olika kyrkorna tretton, allt
i allt tjugotvå spalter.
Det behöver ju ej tilläggas, att artiklarna
avfattats före kriget. Men perspektivet ter
sig sällsamt nog.
Det är dock ej endast inom härskarnas
värld som det sker sådana omvälvningar,
att vad i dag räknas som centrum för ali
betydenhet i morgon aktas ringa och
tvärtom. För två årtionden sedan var
naturvetenskapens intresse för religion mycket
miniminalt. I detta nu är
religionspsykologien en vetenskaplig brännpunkt, där
medicin, teologi, filosofi och även historia
mötas i tävlan, strid och inbördes
komplettering. Man får nära nog gå tillbaka till
Tomas ab Aquino, för att — med alla olik-
heter i övrigt — återfinna en sådan
intressegemenskap. Det är bara att metoder och
inriktningar äro så annorlunda nu.
Det är ej endast den yttre världsbilden
som har förändrats, det är också den inre.
Det verklighetssinne som
naturvetenskapernas århundrade så att säga impregnerat oss
med torde nog få ännu större betydelse
ju mera forskningsområdet flyttar inåt, till
människan själv, ej blott till det som non
har gemensamt med den övriga skapelsen
utan också till det specifikt mänskliga.
Man kommer då till ett gränsområde, där
innerlighetssidan och företeelsesidan träffa
samman.
»Varför riktade sig vetandet, då det
vuxit till vetenskap, ensidigt på tillvarons
dödssida, på himlakropparnas rörelser och
tankarnas kretsande?» — så ställer Poul
Bjerre frågan i sin bok Död och förnyelse.
Ett sådant varför innebär i själva verket
en redan skeende omvälvning. »Varför
inriktades ej allt från begynnelsen hela
mänsklighetens strävan på att komma
förnyelsens väsen på spåren, så som det
uppenbarade sig i jordens dräktighet och
hjärtats längtan?» fortsätter författaren.
I naturforskningens ungdom kunde den
ännu göra det. Hur hisnade inte Linné
över den inbördes hjälpen hos livet i
naturen — ett stycke varmt liv såg han, inte
Poul Bjerre, Död och förnyelse. Natur och Kultur, 1926.
Arnold Ljungdal, 7’iden och tron (i Bonniers serie Små handböcker i vetenskapliga ämnen). 1926.
Rudolf Otto, Das Heilige. über das Irrationale in der Idee des Göttlichen etc. 15 Aufl. Gotha 1926,
till svenska 1924, Diakonistyrelsens förlag.
—, Aufsätze das Numinose betrejfend. Gotha 1923 (urspr, bilaga t. fg.).
Tör Andræ, Alystikens psykologi. Besatthet och inspiration. Sveriges kristliga Studentrörelses förlag 1926.
Wilh. Grønbech, Mystik i Österland och Västerland /. Sveriges kristliga Studentrörelses förlag 1926.
Robert H. Thouless, Religionspsykologi i översiktlig framställning. Sveriges kristliga Studentrörelses
förlag 1926.
J. P. Bang, De stora väckelserörelserna. Sveriges kristliga Studentrörelses förlag 1926.
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
