Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Universitas Regia Upsaliensis. En blick på Upsala Universitets öden under de gångna 450 åren. Av Arvid Hj. Uggla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Hj. Uggla
1607, liksom flera av professorerna även
på annat sätt fingo känna av hans onåd
och misstänksamhet.
Det universitet, som härmed begynte sin
verksamhet, var ämnat att främst vara en
den kämpande protestantismens
plantskola, och detta har också givit organisation
och undervisning dess karaktär. Det
gällde förnämligast att för skola och kyrka
fostra män, redobogna att ståndaktigt
försvara den rena läran och rustade att
tillbakavisa katolikers och kalvinisters inkast.
Studiet av de filosofiska disciplinerna
hade därvid övervägande en inledande
karaktär till de högre, teologiska. Någon
fakultetsindelning förekom ännu ej, och
professorerna flyttades vanligen efterhand upp
till de teologiska lärostolarna, vilka ju
också genom sina prebenden voro
ekonomiskt förmånligare. Därifrån var sedan
vägen ofta banad till biskopsstolen.
Denna väg har — för att taga ett
exempel — Laurentius Paulinus Gothus —
en av universitetets främsta lärarkrafter
denna tid — tillryggalagt. Efter att från
1594 ha innehaft den astronomiska
professuren förflyttades han 1600 till andre
teologie professor och kom senare, som
bekant, att göra sin mest betydande insats
som Strängnässtiftets kraftige biskop, för
att slutligen som ärkebiskop och
prokans-ler återvända till Upsala. En likartad
bana ha Johannes Rudbeckius och
Johannes Canuti Lenæus beskrivit. Efter
studier vid tyska universitet knötos de båda
vid unga år till Upsala, 1604, den förre
som professor i matematik, den senare i
logik, för att senare successivt bekläda
professuren i grekiska och hebreiska och
teologisk professur. Under det emellertid
Lenæus i över fyrtio år verkade som
lärare, för att slutligen även han beträda
ärkebiskopsstolen, blev Rudbeckius’
framgångsrika lärarverksamhet 1613 avbruten.
Anledningen var den stora fejd, som
utbröt mellan honom och Johannes Messe-
nius, vilken 1609 utnämnts till en
nyinrättad lärostol i juridik och historia. Denna
strid mellan de två, i begåvning och
härsk-lystnad lika, men till sina föregåenden så
olika männen, måste här förbigås, hur
belysande den än är för de djupa
motsättningarna i tiden. Först genom Gustaf
Adolfs åtgärd att förflytta båda från
universitetet kunde oron, som skakat det i
dess grundvalar, stillas. I den nu
behandlade perioden faller den första
magister-promotionen, som 1600 förrättades av
Paulinus som promotor.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
