Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Magnus Enckell. Av Bertel Hintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Enckell
Statsrådet Th. Rein. ipoi.
Helsingfors Universitet.
brunnen» (1900) lever det kvar mer än
en återklang av »Notbindaren» från 1894.
Strängheten och det hopbitna allvaret
har blott förvandlats till en sydländsk
grandezza och naturlig höghet, medan
den strama stiliseringen givit vika för
en rikare och mer kroppslig form.
Blodet pulserar varmare i de spanska
tiggarnas gestalter — däri ligger det nya,
liksom ock solen lyser vänligare och
kastar ett färgrikare sken över de nästan
samtidiga italienska akvarellerna än i
debutårens dystra figurbilder.
Oppositionsmannens kamp mot naturalismens
ytliga illusionsmåleri är vunnen — till
och med Edelfelt har lämnat sina
fri-luftsmotiv för Fänrik Ståls eller Per
Brahe-cykelns mer ideella verklighet —
och de gamla vapnen behövas ej längre.
Själv kan Enckell åter öppna sina sinnen
för naturens fägring och rikedom, utan
att längre vara bunden av stridens krav.
Den kompositionella, dekorativt
betonade resningen och den karaktärsfulla
teckningen förblir dock i stort sett
oberörd av de nya, friskare fläktarna. Mest
frapperande visar sig den rikare
fylligheten i greppet i en »Gosse med båt» eller
i den kanske icke fullt lika suveränt
behärskade altartavlan »Getsemane» — bägge
från 1902. Intrycken av den italienska
ungrenässansens fresker — främst
Masac-cios målningar i S. Maria del Carmine i
Florens — och av den spanska realismen
543
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
