- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjätte årgången. 1927 /
556

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En internationell fredsepok vid mediet av andra årtusendet f. Kr. Av Nils Stjernberg - Bellman. Av Gustaf Ullman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nils Stjernberg

därom är det lika svårt att avgöra, som då
vi ställas inför frågan, vilken av Europas
båda mäktigaste stater som hembar segern
i den sista stora kraftmätningen.
Otvivelaktigt är däremot i båda fallen, att en
tredje ståt tog hem den största vinsten.
Genom försvagandet av detta forntida
statssystems båda dittills mäktigaste stater
bereddes vägen för det assyriska
världsväldet.

Jag står vid slutet av denna föreläsning.
Med vemod skådar man, huru litet de
böner om fred, som ur släktets blod och
tårar genom årtusendena stigit mot höjden,
mäktat att till jorden nedkalla denna fred.
Människornas minne är så kort. Det ena
släktledet framlever sitt liv tämligen
oberört av det föregående släktledets
erfarenheter. »Europa börjar redan glömma sina
döda», klagade den siste utdelaren av
Nobels fredspris. Och i människornas bröst
bo även andra begär än begäret efter fred.

Det länder då åtminstone till någon
tröst, om man kan finna, att världsfredens
ängel någon gång nedstiger till jorden
människornas bön förutan, i kraft av en
sällsynt och sällsam konstellation i
intressenas ständigt fortgående kamp på vår
jord.

Vid sidan därav äga vi dock ännu ett
erfarenhetsfaktum såsom underpant på
vårt fredshopp •— det som vi erfara, då vi
någon gång skåda det godas och
oegennyttigas makter helt genomsyra ett
enskilt människoliv. Måste vi med den store
f järrskådaren över släktets öden •—
kyrkofadern Augustinus —- anse, att så i
varje jordisk tidsålder alltid kommer att
ske blott med en liten skara ■— »de av
Gud utvaldas» skara — eller våga icke vi
moderna människor hålla före, att
släktet är en enhet, och att vad som sålunda
sker inom ett enskilt människoliv är en
symbol för vad som en gång kan ske
inom släktet självt?

BELLMAN

av GUSTAF ULLMAN

Du ryckte från din vinghäst loss
så mången yvig fjäder.
En strödde kring sig damm och boss,
som flög för himlens väder.
En annan tände diktens bloss,
som än Apollo gläder.

Men fastän mycket, som du skrev,

blott ägde fjärilsvingar,

och lätt som dun med vinden drev,

dock än ur rymden klingar

ett eko av din sång, och blev

en makt, som hjärtan tvingar.

Den bråda prosans trötta släkt,
av motordån berusad,
dock anar än din yras fläkt
och småler, sällsamt tjusad,
åt lyckodrömmens morgonväkt, —
en värld, för evig grusad.

556

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:00:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1927/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free