Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Myter och sagor. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
Mera av lokalfärg — men också mera
av hårdhet och skrovlighet — finns i de
volymer där myterna och sagorna återgivas
så gott som ordagrant efter gamla texter,
ofta sådana i fragmentariskt tillstånd: den
egyptiska av dr H. O. Lange (i utmärkt
försvenskning av docenten Briem) samt
den babyloniska, som seriens redaktör själv
tagit hand om. Båda dessa volymer göra
intryck av att ha sammanställts med
omsorg och verkligt intresse; och hur
primitiva och barnsliga de meddelade sagorna,
särskilt de egyptiska, ofta kunna te sig
innan man något vant sig vid dem, är
likväl ifråga om dessa båda kulturer så
pass mycket associationsmaterial för handen
för läsaren i gemen, att berättelsernas
otympligheter och urtidsbisarrerier fort
övervinnas och snart närmast verka tilltalande.
Något nämnvärt av den åldriga egyptiska
vishet, som Herodotos lärde världen att
tro på, låter sig inte skönjas i dessa
myter och sagor, tvärtom göra de från den
synpunkten ett ytterst enkelt intryck; men
de meddela på något sätt, trots inlagda
skräckmoment, en stämning av jovialisk
idyll och välbehaglighet, som kommer en
att misstänka att egyptierna på de lediga
stunder, då de slogo sig lösa från
begrav-ningsgöromålen, mycket väl förstodo sig
på att trivas med tillvaron.
Deras små historietter med världsligt
ämne sluta ibland sorgligt men väcka ändå
inte hos läsaren något särdeles mörkt
vemod utan kvälla fram med glad och
harmonisk ton; så t. ex. den mycket gamla
historien om recitationsprästen Uba-oners
trolldomsskicklighet, berättad för samme
konung Chephren som byggde den ena
pyramiden. Recitationsprästen Uba-oner
hade en ung hustru av muntert och
oförväget lynne, som råkade förälska sig i en
viss ’borgare’. Denne borgare, svårt
förälskad även han, talade en vacker dag till
henne så: ’Det finns ju ett lusthus i
Uba-oners sjö; se, där kunna vi tillbringa tiden’.
Förslaget vann gillande, lusthuset fififades
upp, en trogen tjänarinna ställdes på vakt,
och borgaren fördrev därpå dagen
tillsammans med den glada recitationsprästfrun
på ett sätt som inte kunde annat än väcka
recitationsprästen Uba-oners ytterliga
förtrytelse när lusthusförvaltaren framåt kvällen
kom löpande med skvaller. Långt ifrån att
konsterneras av olycksbudet befallde emel-
lertid Uba-oner genast fram sina heliga
trolldomsverktyg, formade snabbt en liten
sju tum lång krokodil av vax, som sedan
den släppts i vattnet förvandlades till ett
fruktansvärt vidunder, och gav den i
uppdrag att vänta på borgaren. Historien slutar
tragiskt: krokodilen tar borgaren, och frun
brännes på bål; och dess sens moral faller
lätt i ögonen när man lägger märke till
det eftertryck varmed den förmätne
älskaren gång på gång stämplas som borgare:
om han tillhört yrket eller åtminstone varit
en lovande kandidat vid prästkollegiet i
Heliopolis, hade affären uppenbarligen inte
behövt taga en så allvarlig vändning. Men
på slutet bryter åter den idylliska tonen
igenom: när konung Chephren med nöje
lyssnat till denna historia, befallde han att
åt recitationsprästen Uba-oner skulle såsom
belöning för hans ådagalagda
yrkesskicklighet utanordnas ’en kaka, en kruka öl,
ett stort stycke kött och ett mått rökelse . . .
Och allt, vad hans majestät befallde,
utfördes.’
En annan ton råder hos babylonierna,
och deras andliga sfär gör intryck av att
ha varit både högre och mörkare än
egyptiernas. När man under stapplandet fram
bland deras texter stöter på uppmaningar
till glädje och livsnjutning, klinga dessa
ofta lika ödsligt melankoliskt som hos
Predikaren själv och få på grund av denna
dystra grundton ett liknande poetiskt
skimmer som hos honom:
Gilgamesh, varthän ilar du väl? Livet, som du
söker, skall du ändå inte finna. Då gudarna skapade
människorna bestämde de åt dem döden, men livet
behöllo de för sig själva . . .
Hör därför på, Gilgamesh: fyll din måge, fröjda
dig dag och natt, och håll dagligen glädjefest. Dansa
och förlusta dig dag och natt, smycka dina kläder,
låt ditt huvud vara tvaget och bada i vatten. Se
på de små som hålla dig i handen, och låt kvinnan
fröjda sig i dina armar . . .
Och Gilgamesh sade till Engidu: ’Berätta för
mig, min vän, berätta för mig om tillståndet i
underjorden, sådant du såg det; berätta detta för
mig.’ Men Engidu svarade honom: ’Jag vill icke
berätta det för dig, min vän, jag vill icke berätta
det för dig. Ty om jag berättade för dig om
tillståndet i underjorden sådant jag såg det, skulle du
sätta dig ned hela dagen och gråta’ . . .
’Spelen i Tammuz’ dagar på flöjten av lapislazuli,
spelen också på ringen av karneol! Spelen med
honom, i klagomän och klagokvinnor, så att de
döda må stiga upp och känna doften av rökelsen!’ . . .
Denna babyloniska volym, som bland
annat meddelar alla de bevarade resterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
