Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Tut-anch-Amon. Av Hanna Rydh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tu t-a ii ch-A mon
Varje kista täcktes av ett skyddande kläde.
Men icke ens av alla dessa höljen ansågs
mumien tillräckligt bevarad. Över ansiktet
låg en porträttmask, som i överdådigt
guldarbete framställer den dödes ungdomliga
drag, konungsligt krönta av Nekhebets
gam och Butos orm, emblem för hans båda
kungadömen. Av guldplattor täcktes även
händerna och delvis fötterna. Över
mumien liksom över guldkistan hade man,
som ett led i den med sådan omsorg
verkställda begravningsriten, gjutit salvor, vilka
på sitt sätt kommo att tjäna till ett icke
avsett skydd. De hade nämligen
åstadkommit en adhesion, som var särdeles
besvärande för undersökningens skadeslösa
fortgående.
Det är med en för oss nästan ofattbar
omsorg, som egypterna värnade om sina
döda och icke sparade varken på
ekonomiska värden eller den minutiösaste
förtänksamhet, då det gällde att säkerställa
den hädangångnes andliga välfärd. Ty allt
det vi med häpnad beundra i en grav som
Tut-anch-Amons är ditkommet att
underlätta den tydligen oerhört fruktade väg,
som förde från det solbestrålade Egypten
till Osiris mörka rike. Icke nog med de
rent yttre färdredskapen, såsom årorna,
lagda mellan gravrummets vägg och den
yttre kapelliknande kistan, inte nog med
att det ena sigillet efter det andra skulle
hindra röveri och destruktion. In i varje
detalj ville man låta den döde vara beredd
och utrustad, så att intet i människomakt
stående medel lämnats ospart att beveka
de mäktiga i dödsriket. Varje föremål i
graven har haft sin givna uppgift. Den
rikedom av utsökta smycken, som vi nu
begapa i Kairomuseets montrer, är icke
ditlagd till den unge faraos fåfänglighet.
Alltifrån det magnifika gulddiademet, som
med sina ornament av guld och karneol
och sina hängande uraeusbilder helt
omslöt konungens huvud, till mängden av
småföremål, i olika lager inlagda i de lin-
Statyett av konungen vid
12 å r.
nekläden, som omslöto hans kropp, hade
de sin rituella uppgift att fylla. Smycken
i form av skarabéer, Horusöga, solfalk
etc. etc. i det oändliga, ha alla varit
amuletter av ett värde, som vår realistiska och
åtminstone skenbart övertrosfria tid har
svårt att fatta.
Så mycket mer kurtna vi beundra det
konstnärliga värdet av dessa ting. När
vi för första gången stå inför dem i
mu-seisalarna bli vi stumma. När vi skola
tala om dem är vår första känsla den, att
vi sakna adjektiv, så utnötta förefalla alla
gamla klichéer. Bäst torde vara att låta
ett rikt bildmaterial tala.
Där stå vi inför småkonstens betagande
alster. Ringar, armband, halssmycken
ligga uppradade i imponerande myckenhet
och i en utformning, som står på höjden
589
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
