Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsala hednatempel. Gamla och nya spekulationer. Av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsala hednatempel
ligga bakom Olaus’ tempelbild. Redan
från mitten av 1400-talet föreligger
nämligen ett försök att närmare lokalisera de
av Adam skildrade heliga orterna i
Uppsala, och i slutet av samma århundrade
angavs den tätt invid domkyrkan belägna
Bondkyrkan eller Trefaldighetskyrkan
såsom liggande på samma plats som de tre
hednagudarnas tempel. Vad var då
naturligare än att den fortsatta
traditionsbildningen skulle identifiera denna kyrka med
hednatemplet och att huvuddragen i
Bond-kyrkans yttre också i tämligen
igenkänne-lig form skulle komma fram på den i
Rom tecknade tempelbilden?
Den yngre medeltidens och Vasatidens
spekulationer i detta ämne byggde sålunda
på förbiseendet av det viktiga, genom än
i dag bevarade dokument välbestyrkta
faktum, att den plats, som då hette och
ännu heter Uppsala, före 1273 kallades
Östra Aros och sålunda icke kan göra
anspråk på någon del av den glans, som
utstrålat från de till Uppsalanamnet knutna
hednatidsminnena.
Den förste, som i skrift (år 1672)
uppträdde till hävdandet av Gamla Uppsalas
bättre rätt i detta avseende, var den i
Uppland födde Olov Verelius, som
härigenom råkade i en häftig, bitter och stort
uppseende väckande strid med sin kollega,
den tyskfödde historikern Schefferus.
Verelius fann i Gamla Uppsala kyrka ett
byggverk, som syntes vida mer
ålderdomligt och utan gensägelse var vida mer
säreget än Bondkyrkan, och han tvekade
därför icke att beteckna den förra byggnaden
som härstammande från hednatiden. På
grund av läget mitt emellan Kungsgården
och Kungshögarna borde kyrkan, menade
han, ha blivit uppförd för firandet av de
högtidliga gravöl, varmed de kungliga
likens överförande från gården till högarna
beledsagades. Han vågade nämligen inte
tro, att kyrkan en gång varit själva
hednatemplet, ty detta borde ha varit av trä,
Uppsala hednatempels
centrala del enligt Olof
lind b e c k.
eftersom missionären Adalvard den yngre
enligt Adam funderat på att bränna det.
I sin yngre, i naturvetenskaperna bättre
hemmastadde kollega Olov Rudbeck d. ä.
fann emellertid Verelius en mäktig
hjälpare, vars goda iakttagelseförmåga lätt
nog tillät honom att undanröja sådana
betänkligheter. Kyrkans väldiga
gråstensmurar visa delvis mycket tydliga spår av att
en gång ha härjats av eld. Dessa
murpartier hade alltså ursprungligen tillhört
hednatemplet, vilket varit »såsom
Salomons Tempel med bräden först beklätt
och sedan der uppå Guldskifwor».
Grävningar inom och utom kyrkan blottade
lager av kol och aska från eldsvådan,
bemängda med rester av guld, silver, koppar
och talrika spikar m. m. »Är således nog
bewist detta Tempels herligheet hwilken
så wäl som Salomons är afplundrat och
förbrändt; dock likwäl lemnar detta benen
heller skrofwet qwar.»
Den västligaste och högsta, till
grundvalen kvadratiska delen av kyrkan har,
såsom Rudbeck på ett fullt
tillfredsställande sätt ådagalade, vid eldsvådan haft
tvenne höga och vida öppningar åt vart
väderstreck. Genom att tänka sig de mu-
643
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
