Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsala hednatempel. Gamla och nya spekulationer. Av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Up fi s a la he dna t c m pel
Gamla Uppsala; Kyrkan och kungshögarna från sydväst.
från hednatiden. Ett så starkt och
långvarigt inflytande utövade Rudbecks
utförligt dokumenterade undersökning.
Men nu veta vi, att den ursprungligen
med åtta vida öppningar försedda
västligaste delen av den nuvarande kyrkan en
gång utgjort korsmitten i en vida mer
omfattande, allt ifrån begynnelsen för
kristen gudsdyrkan avsedd byggnad, den
omkring 1140 efter engelska förebilder
anlagda katedral, där Sankt Erik år 1160
fann sin första gravplats. Efter en
eldsvåda vid 1200-talets mitt har endast en
mindre del av katedralen återställts,
tillräcklig för den tillhörande
sockenmenighetens behov, medan grundlinjerna till en
ny, vida större och skönare katedral snart
därefter utstakades i Östra Aros, dit
ärkebiskopens säte, såsom redan nämnts, år
1273 förflyttats.
Den förste, som insett rätta samman-
hanget, var märkligt nog en samtida till
Rudbeck, kyrkohistorikern Örnhjelm.
Men han försmådde att utförligare
framlägga sin mening. Det vart därför C. G.
Brunius förbehållet att i sina
»Konstanteckningar under en resa år 1849» ta död
på den seglivade tempelteorien. Hans
analys av de ovan jordiska
byggnadslämningarna bekräftades tillfullo genom den
framgrävning av de raserade partiernas
grundvalar, som år 1896 på Hans
Hildebrands initiativ utfördes av nuvarande
landsarkivarien C. M. Kjellberg. Vid
denna för blygsammast möjliga kostnader
utförda grävning synes man så gott som
uteslutande ha begränsat sig till att nå ned
till det djup, som erfordrades för att
fastställa de raserade murarnas sträckning.
En berättigad stolthet över den stegring av
kunskapen om medeltida byggnadskonst,
som skilde Brunius’ tidevarv från Rud-
6 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
