Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fauvismen och kubismen i Frankrike. Av Carl Gunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fauvismen och kubismen i Frankrike
Pablo Picasso: Flicka med l:ita. 1926.
otal lösningar, till synes slutgiltiga, men i
verkligheten blott pekande framåt mot nya
resultat.
Han börjar som fin-de-siècle romantiker
av litterär läggning och målar under sina
»blå» och »röda» perioder i anslutning
till Toulouse-Lautrec dystra pierroter,
ab-sint-drickare och andra sorgliga
skepnader. Redan nu spårar man dock hans
starka formella begåvning; han tager avstånd
från den öppna impressionistiska formen
och låter i stället sina arbeten behärskas
av ett rytmiskt, känsligt linjespel och en
raffinerad uttrycksfull kontur.
1907 kommer förvandlingen. Han
börjar med uppdelande av formen i ytor, där
på Cézanneskt sätt ljust ställes mot mörkt
i fogarna. Ytorna läggas mer och mer isär,
föremålet betraktas från olika
blickpunkter, och snart år han inne i den ovan
beskrivna subjektivt nyskapande kubismen.
Koloriten hålles i dämpade färger och
begränsad skala. Omkr. 1914 börjar han
införa stoffverkan som dekorativt moment:
träbitar, tidningsurklipp fästas på tavlorna
och infogas i kompositionen. Färgen
uppblandas med sand på lämpliga ställen.
Ett realistiskt moment är emellertid
infört genom de påklistrade föremålen, och
även i formgivningen börjar han närma
sig naturalismen. Formuppdelningen blir
mindre splittrad och inskränkes till ett
mindre antal former, mera naturalistiskt
betonade än förut. Även koloriten blir
mera realistisk, i det föremålens
lokalfärger angivas.
665
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
