Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från den franska bokmarknaden. Av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från den franska bokmarknaden
samma linje bäst och med den största
energien av Henri Massis, vars Jugements
över de oppositionella författarna icke
lämna något övrigt att önska i fråga om
kamplust och arrogans. Massis har
nyligen utgett ytterligare två volymer, som
båda äro förtjänta av den största
uppmärksamhet. I Réflexions sur l’art du roman
fortsätter han de tankelinjer som
dominerat hans tidigare propaganda. Med samma
våldsamma kraft angriper han den nya
litteraturens i hans ögon sjukliga
självbe-speglande:- »L’autobiographie, c’est l’art
de ceux qui ne sont pas artistes, le roman
de ceux qui ne sont pas romanciers», är
en av teserna. Massis’ ideal är i stället
den alltför tidigt bortgångne Raymond
Radiguet, vilken avskydde den
»romantisme de 1’adolescence» som präglar
exempelvis Roger Martin du Gards verk, och
som sökte harmonien i en ren, klar och
logisk form. Gide och . Proust äro i
Massis’ ögon avskräckande exempel på det
onormalas herravälde inom den nya
litteraturen. Den katolske romanförfattaren —
och i Massis’ ögon har ingen annan
existensberättigande ■—• »devra donc
repro-duire la nature informée par la Gråce. —
Bref, il manifestera la vision catholique
du réel — vision autrement large,
autre-ment juste que celle qui n’embrasse qu’une
partie de notre nature, la partie disgraciée».
Detta är med en starkare religiös
färgläggning ingenting annat än programmet
från klassicismens dagar. Litteraturens
uppgift är att till medmänniskors fromma
skildra en autonom individs kamp för
realiserandet av ett förnuftigt och fromt
livsideal. Ali romantik är givetvis av ondo.
Passioner och drifter kunna väl ej
fullständigt bannlysas från dikten, men de
måste skildras som onda makter. En bok
som Roger Martin du Gards Les
Thibaults är fördömlig, redan därför att
författaren där skildrar så ansvarslösa
människor som unga gymnasister och
studenter, vilka ännu icke lärt att skilja på det
högre och det lägre inom människan!
Réflexions sur Vart du roman är en
katolsk estetik. I Défence de l’Occident vill
Massis ge ett stycke kulturfilosofi. Han
menar sig ha funnit djupgående
överensstämmelser mellan asiatisk mentalitet och
tendensen i den nya tyska litteraturen.
Som bevis pekar han på män som
Key-44 — Ord och Bild, j6:e årg’.
Paul Valèry.
serling och Spengler. I Frankrike är det
närmast Gide som med sin bok om
Dostojevski anknutit till slaviskt tänkande. Allt
detta är i Massis’ ögon av ondo. Mot de
upplösande makterna i orientens tänkande
ställer han de gamla västeuropeiska idealen:
»Personnalité, unité, stabilité, autorite,
con-tinuité, voilà les idées-mères de
1’Occi-dent».
Konstruktionen är givetvis alldeles för
abstrakt för att kunna tillerkännas något
större värde. Massis äger faktiskt ingen
rätt att uttala sig om förhållandena i
Tyskland, som han bevisligen icke känner.
Men hans bok, som utmynnar i ett Ȍter
till medeltiden», har ett avgjort och
betydande intresse som en aktuell formulering
av klassiska franska kulturideal. Att
världen behöver någonting annat, förefaller
annars ganska klart.
En katolsk kritiker av verkligt stora
mått är »Barrès’ vän», abbé Henri Bremond,
känd redan genom sina studier i den
franska mystikens psykologi och historia.
Invald i akademien, chockerade han dess
ledamöter med en apologi för lyriken och
ett vältaligt bestridande av att poesien är
en förnuftskonst. Särskilt i de två lysande
volymerna Pour le romantisme och Priere
et poésie har han utfört sin teori. Därmed
68S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
