- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiosjätte årgången. 1927 /
706

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Olympos. Av Otto Cyrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Otto Cy rén

Den bördiga, efter grekiska
förhållanden enastående rikt bevattnade tessaliska
slätten, Greklands kornbod, skyddas
genom en hel krans av berg mot eventuella
erövrare. Med havet står den i
förbindelse genom den trånga och lätt försvarade,
för sin stora naturskönhet och rika
växtlighet sedan gammalt berömda
Tempedalen. Redan Xerxes gjorde här år 480
f. Kr. en kringgående rörelse runt
Olympen över Petra för att icke behöva forcera
Tempedalen. Under krigen mellan
Macedonien och Grekland var Olympområdet
ofta valplats, liksom senare under
macedoniern Persevs’ strider med romarna.

Under Bysanz faller Olympen i
glömska, nya folk, bulgarer och serber,
översvämma landet. Deras språk återfinnas
ännu i många ortsnamn, även i
benämningen på ett par av Olympens högsta
toppar. Kanske skedde invasionen av
valacker samtidigt, åtminstone i slutet av
tionde århundradet, och under tolfte
århundradet kallas Tessalien »Stora
Vala-kiet», vilket namn det behöll ända tills
turkarna kommo. De frihetsälskande, ofta
nomadiserande kutsovalackerna ha
grundat ett par av de större byarna inom
Olympområdet.

Under det turkiska herraväldet skulle
Olympen märkvärdigt nog åter komma
att spela en stor och viktig roll. Icke
såsom krigsskådeplats eller försvarsmur
gentemot angripare, utan såsom
brännpunkt för den grekiska frihetstanken.

Landet hade under århundradenas
lopp ofta bytt herrar, ja, ofta låg det väl
rent av herrelöst. För att skydda sig och
sina ägodelar hade befolkningen inrättat
ett slags borgarvärn eller gendarmeri, de
s. k. armatolerna. Antagligen skedde detta
redan tidigt, före turkarnas ankomst. När
dessa intogo landet, erbjöd detta icke den
minsta svårighet, så länge det gällde
slättlandet, och slättlandets armatoler torde
snart ha övergått i turkisk tjänst, men

bergfolken lyckades de icke kuva. Till
bergen och speciellt Olympen drogo sig
alla de människor tillbaka, som älskade
ett fritt, oberoende liv över allt annat. De
betraktade särskilt turkarna som sina
fiender och sköto på deras trupper och
transporter, men skattade även sina egna
landsmän och deras hjordar. Därför fingo
de namnet »klefter», vilket rätt och slätt
betyder tjuvar. Turkarna föredrogo att
icke gå alltför bröstgänges till väga mot
de tappra, svåråtkomliga banden utan
behandlade dem relativt milt. Detta behöver
icke alis förvåna oss, ty vi ha sett
exempel på dylik praktisk eller framtvingad
tolerans även i vår tid, t. ex. det mäktiga
tsarrikets behandling av de
frihetsälskande och svårkuvade kaukasiska bergfolken,
vilka levde under undantagslagar ända in
i våra dagar, så länge överhuvudtaget lag
och ordning härskade hos vår östra
granne. Följden av den turkiska toleransen
blev emellertid, att grekerna i dessa
trakter fingo en viss, om ock svag känsla
av-oberoende. En del klefterhövdingar levde
faktiskt ännu på 1830-talet som små
furstar och förde riktigt hov. Armatolerna
övergingo alltmer till klefter, och
rörelsen, till en början med myndigheternas
goda vilja organiserad som skydd,
övergick just till det den var avsedd att
skydda emot. Senare tog den en mer egoistisk
karaktär och blev allt mer rent röveri.

Men trots alla våldsdåd voro klefterna
utomordentligt populära bland
befolkningen. Deras vilda, fria liv, deras
skjutskicklighet och härdighet mot alla
strapatser i bergen, hunger, törst och köld
eller de fruktansvärda kval, som ofta
väntade dem vid tillfångatagande, allt
detta bidrog att göra dem beundrade av
befolkningen. Deras mod och bragder
be-sjöngos i sånger, vilka än i dag höra till
det grekiska folkets käraste folksånger.

När Ali Pascha av Jannina år 1775
utnämndes till »dervendji baschi», d. v. s.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:00:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1927/0766.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free