Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Till 100-årsminnet av Ugo Foscolo. Av Ane Randel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till i o o-år s minn et av Ugo Foscolo
Av Ane Randel
Biografiska notiser
HÖST har Italien och hela den
litterära världen firat
hundraårsminnet av Ugo Foscolos död. I
hemlandet hyllas han på det
värdigaste och värdefullaste sättet genom
påbörjandet av en hittills livligt saknad kritisk
upplaga av hans skrifter och en grundlig
utrensning av legendskildringen kring hans
oroliga person och leverne.
Om vi i vår avkrok deltaga i uppslutningen
kring en av Italiens största skalder genom att
för första gången till svenska överflytta
hans yppersta dikt I Sepolcri (Gravarne),
så torde dock några korta biografiska notiser
vara nödvändiga.
Ugo Foscolo, vars dopnamn var Nicolö,
föddes på den joniska ön Zante av grekisk
moder och veneziansk fader den 6 februari
1778. Han studerade först i Spalato och
sedan i Venedig, som han alltid kallade sitt
»patria», där han sammanträf fade med sin
dyrkade moder. Under förhoppning, att Napoleon,
vilken han i ett ode hyllade som befriare,
skulle göra Italien stort och fritt, inskrev
han sig i den cispadanska legionen som
fänrik. Han återvände snart till Venedig, där
han arbetade som sekreterare åt den
demokratiska regeringen.
Campoformiofreden, vari Bonaparte sålde
Venetien till Österrike, blev en fruktansvärd
besvikelse för honom, och fnysande av vrede
och förakt begav han sig till Milano, där han
började medarbeta i »Monitore Italiano».
Snart återfinna vi honom i Bologna som en
728
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
